pleur

då sitter jag och klipper fina bilder ur tidningar hela natten.

jag vill skriva en massa saker. som att jag vill allt och ingenting på en gång. som att hur kan det vara så svårt fast det egentligen är så lätt. som att varför får det bli så fel när man vill så väl. som att varför måste det gå så som man inte ville, och ändå visste man inte vad det var från första början. jag vill skriva utan att kunna säga något, och egentligen har jag själv heller ingen aning om vad orden betyder.

vilket fint midsommarveckoslut det har varit! efter fredagens väldigt tidiga uppstigning, flygresa hem från island, midsommarfirandet på kvällen, en till kort natt, en sväng hem och iväg igen och en tredje någratimmarsnatt i rad är jag dock så trött så jag vet inte hur jag ska sitta på stolen. det är väldigt skönt att inte behöva göra något överhuvudtaget och få dega framför datorn fast solen skiner. jag har flyttat över islandbilderna från kameran och här kommer ett litet plock! mest tog vi faktiskt film så en sådan ska jag också pyssla ihop när jag orkar.

jag skrev ett litet inlägg med en massa tankar. då jag tryckte publicera slutade tekniken samarbeta och allt bara försvann. fast ibland kanske det är bättre så. i alla fall ville jag bara säga att världen snurrar på, kanske lite för fort för tillfället, och imorgon åker jag och mamma och lillebror till island. ska bli spännande och superroligt! kommer tillbaka på midsommarafton, hoppas ni har en fin vecka ju. kram.

p.s. nu ska jag rymma till harry potters värld, som av någon underlig anledning alltid är trösterik, även om saker och ting egentligen inte är på tok. började igår läsa från början, underbart.

på min dimission bar jag röd långklänning utan ärmar. det betyder att min tatuering syntes väldigt bra och blev det ämne, direkt efter studentexamensresultaten, som diskuterades mest under dagens lopp. de flesta som var inbjudna på dimissionskaffe var familjebekanta, alla väldigt väluppfostrade, världsvana och på alla sätt trevliga människor. jag har försökt komma på något som skulle vara likvärdigt med en tatuering, och kommit fram till att allt annat, vad det nu än kan vara, aldrig skulle ha kommit att bli lika kommenterat som tatueringen. 

det är som om en tatuering ger en liten frizon för människor att kläcka ur sig lite vad de vill. gästerna skulle aldrig någonsin ha sagt något om vare sig en konstig klänning, för höga klackar, om ett galet färgat hår, jag vet inte, vad som helst med utseendet som skulle ha kunnat vara speciellt. de skulle inte ha sagt någonting men diskuterat det i bilen på vägen till nästa kalas och himlat med ögonen. det är jag ganska så säker på.

men just faktumet att det var en tatuering gjorde att allt det de annars hade sagt i bilen på väg bort nu istället sades vid matbordet ute på terassen medan jag satt bredvid. jag fick hundrafjorton stycken undrande blickar, varför? det frågades hur i all världen jag ska göra på mitt bröllop eftersom tatuering ju kommer att synas då? det talades om en läkare som en av min pappas bekanta hade gått till, som hade en alldeles fruktansvärd ring i näsan, inte kommer jag väl att skaffa mig en sådan? spridda skratt.

det är möjligt att jag är väldigt naiv och inte förstår det de här människorna alldeles uppenbart har förstått. att jag kommer att ångra mej, att jag kommer att undra vad i all världen det var för en fix idée att föreviga några koordinater på min arm, att jag kommer att undersöka laserborttagningsmetoder om några år. kanske jag inte förstår, och de, med många fler år på nacken vet så väldigt mycket bättre.

eller så är det så att det är de, de som inte förstår.

jag är så sorgligt dålig på att hålla kameran rak, det får jag även höra på en filmsnutt ifrån fredan med tjejerna och det är så sant, så sant. ni vet hur film ofta blir roligare när man sätter musik till? men denna, den skulle verkligen ha klarat sig bra utan. här kommer en skakig, svart långfilm om en kväll förra veckan. en kväll och en natt som var så varm att det ända man behövde var kjol och t-skjorta, rosévin ur ljusröd pafflåda och en liten men väldigt bra grupp av vackraste tjejerna. vi var inte i finland utan någonstans långt borta och samtidigt som stan var full med folk var vi de enda människorna i hela världen, så tycker jag det kändes. på ett så bra sätt.

vilken skön känsla det är att ha gjort sitt bästa och inte kunna göra en millimeter, eller en uns, eller äns ett litet korn mer. kanske det går vägen med provet, troligtvis inte, men i såna fall vet jag så mycket bättre hur jag ska tackla det nästa år. i natt ska jag pyssla med bästa fredagskvällsfilmen och imorgon ska jag sova tills jag vaknar av mig själv. underbart.

imorgon har jag inträdesprovet och får min vana trogen inte sömn. vet ni vad jag funderar över? jo. varför är det så att det i pantteri-karkkipåsar finns en del svarta karkkin som är hårda och andra som är mjuka? det skulle vara bättre ifall det inte fanns av de hårda överhuvudtaget, de är inte alls lika goda. någon som vet?

jag hoppas på bra frågor imorgon, på sådant som jag kan. hoppas, hoppas, hoppas.

världens mest random natt. solen skiner, fåglarna kvittrar och jag kom hem för femton minuter sedan. vi hälsade på hos ida i hennes nya lägenhet, drack vin ur fancy-glas, åkte ut på stan och gick en ordentlig baarirundi som slutade med att vi dansade helt ensamma på cirkus dansgolv, jag fick tala franska för första gången på alldeles för länge, vi träffade en massa mer eller mindre konstiga personer, jag glömde min hamburgare i idas kylskåp och taxikusken vägrade sätta på sig säkerhetsbälte. detta ska så bli film!

eftersom det genast blir lite (eller väldigt mycket) sådär jag-vill-oxå-ha-eget-känsla då man hälsar på hos någon som flyttat vill jag visa några fina bilder på hem och rum och sånt jag skulle vilja bo i. dom här är nyssupplockade från weheartit.

jag är hemskt ledsen att det enda jag talar om stup i kvarten är inträdesprovet. men ni - och framför allt annat jag - kan trösta er med att det bara är en vecka kvar. nästa veckas onsdag gäller det, och så har jag en hel sommar framför mej. åhejåhå!

retentionsrätt och servitut och härskande fastighet och återtagandeförbehåll... men åååååh vem fan bryr sig?

aijo. jag. det är jag som ska bryr mig.

vi börjar med alien-look-a-like hos frissan klockan fem på morgonen och dagens första ros, förflyttar oss till skolan där kockmössorna tas emot och alla blir utburna utan större bekymmer, ett litet paket hemma och inte en enda filmsnutt då gästerna var på plats, bilfärd till sibbo centrum och bussresa in till stan, champagne på kampens torg och en massa vita mössor, bilder ifrån natten för det var för svart för att filma, någon snutt från strapatser mellan diverse uteställen och så det sista utanför allas vår kära mcdonalds just innan det börjar ljusna och vi tar oss hem. det var en fantastisk dag och en pepp utan like, och en kväll som även den var bra med ändå mest bara helkonstig rakt igenom.

just nu försöker jag att inte låta en stor knöl av ångest och illamående bygga sig alltför stor i magen. ibland är allt bara för mycket fast det egentligen inte är det alls. jag vet inte. måste försöka orka till inträdesprovet i alla fall så jag sen kan få nån rätsida på världen. hoppas ni har en bättre tisdagskväll ju.

det känns som att allt börjar vara färdigt inför festligheterna då till och med bajamajan står på bakgården och väntar sig gäster. åh herregud så ska man gå och bli student imorgon då! hjälp.

jag älskar att vara klädd riktigt girlie-girl. sådär att det är alldeles för mycke rosa och tyll och så nästintill löjligt matchat att till och med bh:n har samma färgs blommönster som skjortan. jag ÄLSKAR det! jag är inte så bra på att vara svart och cool, men under temat blommor och ljusrött anser jag mej vara expert.