det är som jag känner när åskan går

kitö och alla fina flickorna förra sommaren.


(lazy song bara för att det var lite av förra sommarens måst-den-där-sången-komma-på-varje-jävla-radiokanal-sång)

i was a dancer all along

en anemisk frukost på flygfältet i helsingfors, lördagmorgon innan avfärd.
väl framme kunde det konstateras att paris var lite sådär magiskt som det brukar, fastän det regnade då och då.
lite magiskt var det att se denna tjej också, suddiga är vi som sig bör på lördagskvällen.
efter detta hände två kamerarelaterade incidenter värda ett utropstecken: för det första hittade vi en pocketkamera i metron (!) som vi dokumenterade hela söndagen på festivalen med, då vi inte behövde vara så rädda för att den skulle gå sönder. för det andra köpte jag en diana (!) och tog lite analoga bilder som ska framkallas snarast. därav är mer parisbilder på kommande senare. nu är jag hemma och tänker gå sova innan ångesten över att alla andra har flyttat, börjat skolan eller i allmänhet fortsatt sitt liv, slår in med full fjong.

hej sommar, snälla, ge inte upp riktigt än


random från senaste veckan

going to eknäääs! tisdagförmiddag
söndagmorgon 5.30 box city
onsdagnatt nångång runt två
kaffe med tjejer i ekenäs på tisdagdag
mammas megagoda sallad fredagkväll
roadtripoutfit och tandborstning tisdagmorgon!

en minut i frankrike

var ungefär vad det kändes som. i verkligheten var tidsrymden jag tillbringade där borta hela två veckor lång. här kommer mer eller mycket mindre skarpa ögonblick från resan, en del av alla de stunder jag önskar att jag hade fångat med kameran.
lucil och jag och shopping i lorient
cécile, moi, lucil
älskade väggen i lucils rum
nyköpta ringar
i tur och ordning kidnappade av francois
cécile och lucils mamma och lunch under parasolet i trädgården
kära
blomsteräng
lite för mycket zoom
premier baiser
lucil på klipporna vid hamnen
ett album en tjejkompis gjort, nedräckning av dagar tills hennes flickvän kommer hem
make sure to wear flowers in your hair
blås
för små äventyr krävs mycket mod och stora gummistövlar
jag och marion
bilderna är lite stora och lite små, hit och dit och har ingen början eller slut. men lite så kändes resan också, en massa jag ville hinna med, höger vänster upp ner, alla människor och ställen, och alla känslor från sådan glädje att se alla igen och känna känslan av att åter höra till hos dem, till att än en gång sitta och gråta på tåget på väg bort. jag är så glad över att ha gjort den här resan, att jag åkte i väg från första början förra året, och att jag fick fira lite sommarlov tillsammans med alla franskisar i år. nu ska jag sova ty en vakad natt på paris flygfält tynger ögonlocken mer än lovligt. hoppas ni har det bra!

islanderiet

vilket fint midsommarveckoslut det har varit! efter fredagens väldigt tidiga uppstigning, flygresa hem från island, midsommarfirandet på kvällen, en till kort natt, en sväng hem och iväg igen och en tredje någratimmarsnatt i rad är jag dock så trött så jag vet inte hur jag ska sitta på stolen. det är väldigt skönt att inte behöva göra något överhuvudtaget och få dega framför datorn fast solen skiner. jag har flyttat över islandbilderna från kameran och här kommer ett litet plock! mest tog vi faktiskt film så en sådan ska jag också pyssla ihop när jag orkar.
landskapet på island var någotsånär ofattbart. det fanns liksom ingenting, lite mer ingenting, några turister och en vägskylt och en hel massa ingenting igen. det var otroligt vackert och annorlunda.
några turister i islandtröjor på gullfoss, ett av europas största vattenfall. regnbåge i vattenstänket från forsen!
stilig lillebror i nationalparken thingvellir.
under veckan såg vi en enda hund, annars var det lamm och hästar som gällde.
mera gullfoss.
vi hade väldigt fint väder alla tre dagar och molnen formade på sin höjd fina konturer på bergen i solskenet.
turister som kollar på geysiren.
paus från körandet, under resan körde vi (jag satt vid ratten!) nästan 1300 kilometer runt på sydvästra island.
jag och mamma och det där fantastiska ingentinget igen.
under sommaren lyser solen över island även mitt på natten, här är klockan halv tolv, jag kikar ut genom hotellfönstret och solen står fortfarande högt på himlen.
man skulle kunna tro att man tröttnar på att studera naturen och landskapet, men inte då.
det var stor skillnad på att köra runt den grönare kusten och det kargare, stenigare inlandet. som att vara på månen tänkte vi ibland.
vi tog mångamånga bilder under resan och tacksamt var det ju att fotografera då miljön var så fantastisk. mera av island dyker säkert upp här snart igen. under resan skrev jag ner lite tankar i ett häfte. mest funderade jag över de hus vi såg då vi körde omkring utanför reykjavik och de andra små byarna. de husen som låg med flera tiotals kilometers mellanrum, och jag tänkte på vem det är som bor där och hur det kan kännas. vet man mer eller mindre om livet i en stuga flera timmars bilresa från närmaste matbutik?

ma lucil, plus belle au monde

i morse ropade mamma att jag har fått ett stort paket från frankrike. jag blev så glad!
oppe i hörnet stod det att det var finaste lucil som skickat mej en en present.
under en massa tidningspapper...
fanns en hel hög med alldeles underbara saker.
finast var mappen lucil pysslat och dekorerat.
inuti mappen låg ett album om oss och om mej, hennes påfågel och finska fé som hon säger.
en massa minnen och fina ord
om när vi spottade körsbärskärnor i hamnen
hade café i skolans aula
njöt på stranden
det fanns en massa små lappar med ord, som bara uråldriga fransmän kan åstadkomma. här säger victor hugo "ni är inte vacker, ni är värre" och det är så man dör så fint är det.
det fanns bilder från min födelsedagsmaskerad, där två av mina finaste människor, cécile och arthur, var flamingo och papegoja! fåniga lucil har inte velat sätta in en bild på sig själv, men hon var en vacker zebra.
mitt i albumet fanns hemliga brev
och bilder från våra äventyr, här i nantes.
jag blev så rörd att jag fällde en eller många tårar då jag såg hur mycket tid, energi och kärlek min bästa lucil lagt ner på mig. hon är en av de finaste, mest speciella, sköra och vackra människor jag vet. jag längtar ihjäl mig till i sommar då vi ses igen.

lucil, si tu lis ca: j'éspere que tu as eu mon message et que tu comprends comment tu m'as touché avec le cadeau. j'ai ecrit en suédois que j'ai les meilleurs amies francaises que quelquen pourrait avoir, surtout une fille très belle, fragile et sensible qui s'appelle lucil. j'apprécie énormement le temps, l'energie et l'amour que tu as mis en faisant ce cadeau pour moi. je t'aime mon coeur, j'ai hâte à cet été, ca va envoyer du steak!! <3

kvar på sicilien


egopic à la sicily ! utsikten från taket på vårt hotell - vilket ställe för ett roofparty eller hur? skorna är köpta där och efter att jag bytt ut dem en gång då remmen gick sönder efter cirka två minuter är jag mycket nöjd. italienskt (skitdyrt men det får man väl ta ibland) hantverk och perfekta för studentkalas!

hemma igen

taormina

detta måste vara resan som det finns överlägset mest fula bilder på mig. både frivilliga och ofrivillga. en del fina slank dock även med så de dyker väl upp här så småningom! vi hade en finfin vecka på sicilien, efter några molniga dagar i början och lite depp var det soligt och fint ända tills den sista kvällen då det ösregnade. vi åt en massa gott, blev bjudna på gratis efterrätt, blev fotade av en amerikansk gubbe som tyckte att vi åt babymat så fantastiskt fint, jordgubbarna kostade två euro kilo, frimärken fanns ingenstans att finna, jag köpte två par superfina skor, utsikten från hotellet var smått fantastiskt 200 meter över havet, vi åkte linbana ner till stranden och under natten påväg upp igen tänkte vi att nu är nog den sista studen kommen. och lite sånt. helskinnade är vi tillbaka och för tillfället läser jag som en liten gris på inträdesprovet! kram på er.

återupplivning

Jag dog då jag lämnade Frankrike. Det är en vecka sedan. Jag minns inte längre på vilken dag man brukar uppstå, men jag försöker varje dag. Återupplivning av bloggen, men mest ett försök till återupplivning av mig själv. 
Hej hej.  


Så var det en sak till. Igår köpte jag en skiva, jag valde en Belle&Sebastian då jag hört att det är feelgood-musik. Utan att mera tänka på saken tog jag deras nyaste skiva, och först då jag kom hem började jag fundera på titeln. The Life Pursuit. Det är väl det jag också ska göra, fortsätta livet. Så nu lyssnar jag på Another sunny day på repeat och ordnar i mitt klädskåp och träffar vänner och försöker komma på vad jag gjorde av mitt liv förut, innan Frankrike. Samtidigt som jag mentalt redan köpt flygbiljetter tillbaks...


skär aprikos

Idag var världens onödigaste skoldag, 10-12 och bara gympa. Jämngrått väder ute. Nu massor med saker att göra, skriva artikel, börja på engelskaprojekt om Watergate, börja på finskaessä, städa... blablabla.
Det var super i Stockholm, GÅ SE HAIRSPRAY ni som har möjlighet, den var så otroligt bra! Jag har aldrig skrattat så mycket och så högt åt någon teater/film/musikal som åt Lassgård i Hairspray. ÅH! Vidare så kunde jag ha tillbringat hela veckoslutet enbart i Beyond Retro, om man inte har ett plan att hinna till: hur kommer man ut ur butiken? Jag tog inte många bilder alls på resan men några foton blev det från Beyond Retros provrum. Jag ÄLSKADE den här bakelsen, men den var lite för stor. Och när skulle jag ha en aprikosrosa klänning med massa volanger? ...typ varje dag.

Men den fick stanna kvar. Istället hittade jag en perfekt five o'clock tea-klänning som ni får se en annan gång! Hejdå aprikosrosatyllvärld nu måste jag tillbaks till den jämngrå verkligheten.

Iina i Spanjen

Åh. Just nu sitter min finaste Iina i flygplan påväg mot ett helt år i Spanjen. Jag och Iina kunde inte vara mer olika, och vi träffas sällan eftersom det ligger en hel del kilometrar mellan oss även då vi båda bor i Finland, men på något sätt vet jag att vi ändå alltid kommer att vara vänner. På sätt eller annat. Och det är ganska fint, eller hur? Här är en av mina favoritbilder från språkresan till Oxford år 2007, där jag träffade Iina.

Jag, Riina och Iina på en glassbar i Oxford. Jag kanske aldrig har skrattat lika mycket som åt en orange pudel som visade sig vara en peruk som visade sig vara orangea lurviga strumpor som rörde sig utanför fönstret på den där glassbaren den där kvällen i Oxford. Åh vilka fina tre veckor i England det var!

finaste fina


Nu är jag hemma. Det har inte blivit taget många bilder med systemkameran, men hela tre stycken med polaroidkameran! Den första är ovan, smått fantastisk eller hur? Jag och Petra och sommar och vackra klänningar och hopp på bryggan och blå himmel och lång tid kvar av sommarlovet. Det ska till med en hel del för att slå den underbara fantastiska varma och otroligt vackra finska sommaren.

hur gör man


Hur gör man när man såhär på nattkvisten inte får sömn och längtar så man dör till något som varit och aldrig kommer igen? Imorgon franskaprov och det är just där de bruna benen befinner sig. I Frankrike, nedgrävda i sanden på en strand vid Medelhavet, den sista kvällen av de kanske finaste tre veckorna någonsin. Jag vill jag vill jag vill dit.

Sjuttonde första maj


Igår var det min födelsedag! Vi hade picknick på Sveaborg, favorit i repris.

Det var fantastiskt väder!

En massa mat hade vi med oss.

Wilson, omvärlden, omvärlden, Wilson. Birkatips: när det blåser på picknicken, använd en hel ananas som tyngd i filthörnet.

Petra var blommig och sötast!

Jag var blommig och prickig och pastellig...

.. och glad!

Vi matade ankorna.

Precis som förra året var det svårt att tända muffinsljusen i blåsten i år igen! Efter en halv tändsticksask gavs det upp.

Jag fick en present!

Vi ballonghoppade.

Till efterrätten måste Wilson dö.

Han blev flådd levande. Med en skrämmande stor kniv.

Insert sommaren är kort nynnande här.

När sista muffinsen var uppäten...

...tog vi färjan tillbaks till fastlandet!

En finfin dag.

lite stockholm

Idag har jag varit på bio och sett Patrik 1.5, så bra, bra, bra! Gå se den om ni inte redan har gjort det. Det har faktiskt blivit en hel massa bio på senaste tiden när jag tänker efter, jag har sett Twilight, Revolutionary Road, Australia, Burn After Reading, Wallander Hämden och nu Patrik 1.5. Jag har tyckt om alla utom Twilight. Jag förstår mig inte på vampyrboomen. Men nu lite resebilder från Stockholm!

Så här fint var det när vi lämnade hamnen i Helsingfors.

Söta Petra.

Så här fina var vi på båten påväg till Stockholm!

Spegel i hyttens dusch. Varför?

Jaffa i champagneglas, choklad och världens bästa vän.

Då vi kom fram till Värtanhamnen nästa morgon åkte vi snabbt till hotellet och lämnade kapsäckarna för att sedan fara ut på heldags shopping!

Vi blev trötta emellan och vilade lite i en provhytt.

Stockholm var fint på natten.

Den andra dagen i Stockholm gick vi i Gamla stan och åt pasta på en mysig restaurang, jag hade min dino i håret. På eftermiddagen åkte vi tillbaks till båten igen.

I hytten blev det en hel del suddiga skrattbilder på grund av underlig konst. Och sånt.

En finfin resa var det. Ett finfint sportlov har det varit med. Imorgon är det skola och bläää. Kram på er fina.

Underbara, vintagefyllda London


Den franska romanen

Det milslånga inlägget om min och Petras språkresa till södra Frankrike har låtit vänta på sig lite, men jag tror att det är dags nu. Solen skiner, fönstret är öppet och det doftar höst. Igårkväll tittade vi på bilderna från Frankrike tillsammans med Petra och vi skrattade nästan så att tårarna rann, hur många minnen finns det inte i lite ynka färg på en fyrkant.

Vi bodde på sjunde våningen i ett höghus, detta är utsikten från vårt rums fönster. Det var som i en film när vår Madame visade oss rummet, slog upp fönsterluckorna och man såg hustak efter hustak, en gammal kyrka och medelhavet i bakgrunden. Madame var förresten världens sötaste, och visade sig sen vara en fantastisk kock.


Ovanför står vi under ett helt fantastiskt blomhav i Cannes.

Det var en tant på vår gata som ofta var ute och gick med sin gris. Jag måste ju sätta in en bild, vem skulle annars tro mig?

På väg till Monaco, högt, högt uppe, med Nizzas hamn nere mot höger.

Högklassigt WC (det enda som fanns!) i St. Tropez hamnområde. Yuk. Jag menar kolla sitsen!

I St. Tropez blåste det något.

På besök i Nice, där vi klättrade vad som kändes som flera mil uppåt i stekhetta. Utmattade skratt ses ovan. Det lönade sig ändå att klättra, utsikten var ju helt fantastisk och vi fick bilder som denna:


STS quality waiting time (den ska Pasi ha credit för).

Bilder som den ovan gör att jag får ont i magen för att det var så fantastiskt därborta.

Hundskit. Ö-v-e-r-a-l-l-t. Till och med uppe på stolpar, jag menar, hur? På vägen till skolan fanns det 37 stycken. Petra steg i crotte de chien två gånger. Och jag skrattade, men bara lite.

En outfitbild ska ni också få, såhär såg jag ut då vi var på Tour de Montagne och besökte St Paul de Vince, Gourdon och parfymstaden Grasse. Obs min bilväska! Den är helt underbar, köpt i Ventimiglia i Italien, ett ställe vi också besökte under våra tre veckor i södra Frankrike.

På stranden var vi förvånandsvärt lite, det fanns så mycket annat att göra, men förstås blev det besök dit också. Petra plockade stenar.

Jag saknar det varma vattnet, sanden mellan tårna, solen och vetskapen om att man ligger och guppar i medelhavet. Jag saknar inte maneten som brände mig.

Den sista kvällen och fest på privat sandstrand. Det är sent, sent på bilden och vi har den en timme långa promenaden hem framför oss.

Så himla, himla fint.
Mera bilder kommer, någon gång.

Hemma igen

Nu är jag hemma igen och det har aldrig varit konstigare. Det är egentligen det enda vettiga jag har att skriva, nu sitter jag här och tittar på bilder och skrattar och minns. De obeskrivbara tre veckorna i Frankrike är slut.


Jag och Petra och hela resan.

Nu ska jag åter till stugan på kvällen, kanske jag hinner blogga innan dess men oberoende så fortsätter jag denna usla sommaruppdatering som de flesta andra. Sommar är sommar ju. Sen när skolan börjar, då ni!

Flashback

Jag tänkte ge några New York-bilder en chans innan det är all about France. Här kommer en hög med bilder jag tycker om.


På Broadway stod jag mestadels med gapande mun och bara tittade, så bilden får tala för sig själv.


Little Italy med sin julgransbelysning och Empire State Building i bakgrunden.

Gula taxin och 20 polisbilar i rad, det blir väl inte mer New York än så?


Fantastisk lobby på hotellet (men inte så hemskt fantastiska rum...).

Tittar neråt från Empire State Building.

Tittar uppåt från Bryant Park.

Musicals!

South Street Seaport.

Mitt lilla (stora) triangelhus (riktigt namn: The Flatiron building).


New York, New York.

Tidigare inlägg
RSS 2.0