Jag har varit har i over fyra veckor nu! Det kanns som om tiden gatt helt otroligt snabbt samtidigt som jag inte langre kan tanka mig att halsa utan kindpussar. Jag har gjort en massa saker jag aldrig provat pa forr, fiskat musslor, varit pa salsakurs, bodysurffat i Atlanten i januari... samtidigt som jag lever ett helt vanligt liv, gar i skolan, umgas med familj och vanner, aker pa volleybollstraningar. Allt ar helt vanligt utom att ingenting ar det!
Min familj har ar helt fantastisk och jag har en hostsyster som pa den har korta tiden blivit otroligt viktig for mig. Jag vet att jag alltid kommer att ha kontakt med manniskorna har och det kanns fantastiskt. Nu har jag en finsk familj och en fransk, det kommer jag inte ifran.
Samtidigt som det ar svart med en massa saker, inte minst med spraket, ar jag verkligen stolt over att jag ar har och att jag klarar mig.
Det finns otroligt mycket att beratta men det viktigaste ar att allt ar bra. Det har gatt otroligt mycket battre an jag nagonsin hade forvantat mig. Da jag tanker pa det saknar jag allt hemma, men samtidigt skulle jag aldrig i varlden byta bort det har aventyret. Hemma kommer att finnas kvar nar jag atervander, anda problemet ar att det da kommer att finnas ett annat hemma att langta till. Ett franskt hemma.

Om mindre än ett dygn kommer jag att stå på fältet i väntan på avfärd mot ett halvt år i Frankrike. Det finns liksom ingen möjlighet att förstå, det känns helt totalt fullkomligt overkligt!

Ifall ni får lust att komma på skattjakt efter mig har jag kopierat en väldans fin karta från google och ritat ett rött kors. Så nu vet ni ungefär, på kusten i Bretagne. Där kommer jag att finnas!
Idag ska jag packa det sista, bada bastu, mysa med familj och djuren, dricka mjölk, äta ruispalat med ost och ladda min ipod full med super musik. Idag ska jag inte stressa ihjäl mig och dö av hjärtattack innan jag hunnit ända till flygfältet.
Nästan alla vänner har jag redan vinkat av och fina planer om Paris i sommar är fastslagna. Jag gissar att jag befinner mig i Frankrike nästa gång jag uppdaterar. Gros bisous!

Idag har jag varit på möte om utbyteselevsåret! Så bra, så mycket pepp och inspiration fick jag där. Nu börjar det faktiskt närma sig avfärd, svårt att förstå. Önskar så att jag fick familjen snart! Talade med en person på STS som sa att det fanns en familj i västra Frankrike som var en möjlighet... ÅH! Orkar inte vänta.
Som om det inte skulle vara nog att bli fullproppad med information om utbytet i fyra timmar i sträck så kommer även valpen ikväll! Så galet galet underbart. Hjälp! För mycket omvälvande saker på en dag. Vi hörs imorgon istället, kramkram.

Idag var jag då på info om utbyteselevsåret och det var verkligen bra att jag gick! Nu är jag mycket mer pepp och ivrig och förväntansfull och nöjd och glad och allttihopa att jag valt att åka. Dessutom fick jag veta att ifall jag skulle vilja stanna ett helt år är det möjligt att ordna i efterskott, vilket är superroligt ifall allt skulle gå jättebra där i Frankrike. Så nu ska jag skriva essä om mig själv, fylla i papper och grejer och vara nervös inför intervjun på tisdag! Åh vad roligt.