några insikter
mitt hår är så långt att jag känner det på ryggen. det är väldigt länge sedan jag känt mitt hår flänga på ryggen då jag svängt på huvudet.
det är hemskt fint att vara ute lite för sent en torsdag, sitta i en mysig bar och tala, bara för att.
det känns som sommar när man efter jobbet kör in till stan, solen lyser en rakt i ögonen så man inte ser snöhögarna och i'm yours spelas på radion.
och så är det bra att vara sådär näst intill fri och ledig. nästan lite obeskrivbart, det-är- sommarlov-i-mars-bra. så-väldigt-bra- känsla-i-maggropen-bra. så känns det.
det känns som sommar när man efter jobbet kör in till stan, solen lyser en rakt i ögonen så man inte ser snöhögarna och i'm yours spelas på radion.
och så är det bra att vara sådär näst intill fri och ledig. nästan lite obeskrivbart, det-är- sommarlov-i-mars-bra. så-väldigt-bra- känsla-i-maggropen-bra. så känns det.
OHI ON
nu är det klappat och klart. skrivningarna är skrivna och jag gjorde ett litet besök hos wahlmans på vägen hem och kom ut med en studentmössa i en grön och fin, gammaldags låda. jag försöker med jämna mellanrum komma på vad det är jag ska läsa nu då, vilket prov är näst, och så slår tanken mig åter, det finns inga mer böcker som ska plöjas igenom. inte för det här ändamålet i alla fall. gjort är gjort, skrivet är skrivet, och nu ska vi se vad studentexamensnämndens bittra utsaga blir. det leder till en liten existentiell kris - vad är det meningen att jag ska hitta på nu då? men det problemet får vänta ett litet tag för just nu ska jag ha ett mycket trevligt veckoslut och göra precis ingenting och vad som helst. ha det så fint!
inspiration på kvällskvisten
i vår och sommar planerar jag att flanera runt i långklänning, vita tygtossor och kort farkkurock. prick hela sommaren. jag tror det skulle passa bra med alla fina människor, fräknar, solsken, polaroidbilder, långa strapatser i stan, roddturer i skärgården, kolonistugeliv, glass och jordgubbar i mängder, tjocka romaner, glad musik och smutsiga barfotafötter jag hoppas och tror kommer att finnas denna sommer. jag tycker detta låter som en väldigt fin framtid, om tjugo grader varmare väder ska vi sätta igång.
om långklänningarna såpass att h&m har många fina för skäliga priser. allra finast tycker jag att den med ljusröda blommor är, så jag klickade hem den! nu ska jag läsa postcard killers, liza marklunds nya deckare. det är en bok som gör att jag önskar att jag befann mig på ett tåg, på väg långt bort, så att jag bara kunde sträckläsa den rakt igenom. natt på er!
dagens hårgörning
idag tyckte jag att mitt hår blev fint och då tyckte jag att jag skulle fota det lite.
den första bilden är för att man ser flätan bra på den. den andra bilden är för att jag tycker den blev finare än den första bilden på något sätt. risken finns att man inte ser skillnad på dem men i alla fall. nu ska jag återgå till ljuva matematikböcker och ni ska ha en finfin måndag!
another year
det snöade idag. därav den måttligt entusiastiska minen. men vi såg another year på bio med mamma och den var väldigt fin, och så köpte jag tre böcker. så det blev ganska bra till slut i alla fall. nu ska ja ta valfri bok och stor tekopp och läsa lite innan lampan släcks. gonatt på er, hoppas ni haft en fin lördag trots snöflinget!
söta marimekkobörsen.
annorlunda pizza
tomatkross
pesto
kallrökt lax
philadelphia-ost
basilika
jag lagade fredagspizza som mat idag, detta konstiga recept som min kompis kira övertalade mej och hanna att prova på blev faktiskt gott-gott. sådär som vår-vår och turkos-turkos. så där att man måste säga det två gånger för att förstärka att det verkligen är det påriktigt. gott-gott!
!
okay, goebbels o muchenkongressen o floddalskulturerna o vsb-pakten o napoleon o versaillesfreden o pax romana ! here i come !
sommar
istället för att skriva
kan-det-inte-bli-sommar-nångång
skriver jag
tänk-så-underbart-att-vi-har-det-här-framför-oss-riktigt-riktigt-snart
kan-det-inte-bli-sommar-nångång
skriver jag
tänk-så-underbart-att-vi-har-det-här-framför-oss-riktigt-riktigt-snart
en
idag var jag i bibban. många timmar. jag såg ut som ovan fast med kängor för att inte ha klapprande skor i en läsesal tyst som i graven. jag tror jag har använt slut dagens dos av tankeverksamhet för jag hittar inte på några ord att skriva ner. vi får hoppas jag har orden imorgon för då är det essäskrivning som gäller.
saknad
det är så med saknad att den gräver sig ganska långt ner ifall man inte påminner den. den måste djupt långt under för annars skulle det bli för svårt. min frankrike-saknad hålls för det mesta intäckt i livet här, i vänner, skola, jobb och allt som händer runt omkring. ifall jag inte påminner den går det bra. men så finns de där underbara franskheterna som gör att jag måste påminnas. som i morse då det kom ett litet brev. och så bara tänker jag åh gud så jag saknar det.
jag saknar alla högljudda oh la la la la la la när trafiken står stilla. jag saknar att bli kallad valnöt och höna och banan och fé, allt som oftast sagt med största möjliga kärlek. jag saknar att vakna på söndag morgon till vidrig fransk rap som jag lärde mig att älska. jag saknar min skrämmande lärare i fransk litteratur, lång, smal, chic som få med korpsvart hår som räckte ner till midjan, jag skämtar inte. jag saknar min inflyttade spanska volleybollstränare som efter 17 år i frankrike fortfarande inte kunde uttala courez!. jag saknar gouter klockan fyra, saknar att ha hundra meter till sandstranden på rasten, saknar att susa fram på en surfbräda på väldigt stora atlantvågor, saknar att skratta åt den franska versionen av bonde söker fru, saknar att få textmeddelanden men hundra förkortningar och utropstecken som jag ändå lyckas förstå. jag saknar att känna mig fransk.
mest av allt saknar jag min franska familj och mina vänner. knappa sju månader kanske inte verkar vara en så lång tid, men hur mycket hände inte det på de där sju månaderna. jag glömmer nästan bort ibland hur fina de är de där fransiskanerna där borta. som tur låter de inte mig glömma utan påminner mej istället om sin närvaro med smärtsamt fina ord. hur jag praktiskt ska ordna allt den här sommaren vet jag inte, men jag måste åka dit snart snart igen.
jag saknar alla högljudda oh la la la la la la när trafiken står stilla. jag saknar att bli kallad valnöt och höna och banan och fé, allt som oftast sagt med största möjliga kärlek. jag saknar att vakna på söndag morgon till vidrig fransk rap som jag lärde mig att älska. jag saknar min skrämmande lärare i fransk litteratur, lång, smal, chic som få med korpsvart hår som räckte ner till midjan, jag skämtar inte. jag saknar min inflyttade spanska volleybollstränare som efter 17 år i frankrike fortfarande inte kunde uttala courez!. jag saknar gouter klockan fyra, saknar att ha hundra meter till sandstranden på rasten, saknar att susa fram på en surfbräda på väldigt stora atlantvågor, saknar att skratta åt den franska versionen av bonde söker fru, saknar att få textmeddelanden men hundra förkortningar och utropstecken som jag ändå lyckas förstå. jag saknar att känna mig fransk.
mest av allt saknar jag min franska familj och mina vänner. knappa sju månader kanske inte verkar vara en så lång tid, men hur mycket hände inte det på de där sju månaderna. jag glömmer nästan bort ibland hur fina de är de där fransiskanerna där borta. som tur låter de inte mig glömma utan påminner mej istället om sin närvaro med smärtsamt fina ord. hur jag praktiskt ska ordna allt den här sommaren vet jag inte, men jag måste åka dit snart snart igen.
the notebook
jag älskar anteckningsböcker. för det mesta är de väldigt fina och innehåller allt från fiskedagböcker till dödsviktiga hemligheter. jag har fler än jag egentligen hittar användning eller plats för men det gör ingenting, jag önskar ändå alltid fler. att skriva ner tankar och känslor och händelser i en bok för att kunna värma hjärtat med det senare, då och då när det behövs, tänk va. eller att skriva ner allt som är för hemskt för att sägas högt och så småningom känna att det hemska rinner av en och ner på pappret. att skriva är något väldigt speciellt och fint. för tillfället fyller jag billiga häften med hitlerpropaganda och krig och annat elände, så nu längtar jag speciellt mycket till om två veckor då jag åter kan koncentrera mig på finare skriverier.
skolfoton
när jag nu läser till skrivningarna svävar mina tankar mer än lovligt ofta långt ut bakom gränserna till eu:s utrikespolitiska strävanden och finlands situation under stora ofreden. jag filosoferar mest över faktumet att tolv år av skola kommer att komma till sin ände. om ynka tre veckor. så har vi ju två månader av luft och en dimission kvar efter skrivningarna, men konceptet skola och att tvingas ta sig till byggnaden fylld med skrämmande ettor och tvåor, det tar slut riktigt riktigt snart. på bilden finns mitt skolfoto från ettan och det från i år, de enda två skolfotona som inte väcker större eller mindre mängd ångest då jag ser dem. de där två bilderna tycker jag om.
det finns så väldigt mycket jag skulle vilja skriva som går under rubriken skola. tyvärr är det svårt att få alla tankar ner på papper, i rätt ordning. jag tror att skolan formar människan i hemskt stor utsträckning och att en del av de vi är blir vi just på grund av vilken plats vi hade i klassen. på gott och ont. jag har trivats väldigt bra och väldigt dåligt, från och till, både i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. trots en massa galna, fina, underbara minnen och legendariska gapskratt kommer det att bli otroligt skönt att stå där med en egen liten vit mössa på huvudet och säga hejdå.
jag kommer ihåg att jag kände mig väldigt fin i den där rutiga klänningen jag hade på mitt första skolfoto. tänk vilken livstid det är mellan de första skoldagarna och det här sista abiåret. undrar var jag finns nästa år i skolfotograferingstider.
det finns så väldigt mycket jag skulle vilja skriva som går under rubriken skola. tyvärr är det svårt att få alla tankar ner på papper, i rätt ordning. jag tror att skolan formar människan i hemskt stor utsträckning och att en del av de vi är blir vi just på grund av vilken plats vi hade i klassen. på gott och ont. jag har trivats väldigt bra och väldigt dåligt, från och till, både i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. trots en massa galna, fina, underbara minnen och legendariska gapskratt kommer det att bli otroligt skönt att stå där med en egen liten vit mössa på huvudet och säga hejdå.
jag kommer ihåg att jag kände mig väldigt fin i den där rutiga klänningen jag hade på mitt första skolfoto. tänk vilken livstid det är mellan de första skoldagarna och det här sista abiåret. undrar var jag finns nästa år i skolfotograferingstider.
händer och sker
idag är första dagen på länge som jag tänkte "outfit" då jag klädde på mig. mysigt och puderrosa för hela slanten.
jag kavlar opp tröjärmarna och flashar min tatuering allt vad jag hinner.
läser samhällslära och konstaterar att det är mycket roligare om man klätt opp sig åtminstone pikulite, än om man sitter och gör det i collegen.
och bäst är det ifall man kan läsa i sällskap och heja på varann och sporra varann att orka vidare. då hinner man till och med grunda lite nya religioner mellan varven.
jees
det är natt och som alla vet blir man ju inspirerad på natten. nu är jag inspirerad. inspirerad och bara glad. för allt är så jäkla bra. oroa er inte, jag kommer att ha nästa psykiska meltdown inom kort på grund av all underbar press, men just nu är det mesta bara så jees. jeejeejees. jag har så fina vänner och andra underliga bekantskaper och det känns som att någon sorts pusselbitar lägger sig på plats. kanske havet är där himlen egentligen borde vara och himlen befinner sig på havets plats, för allt är ju så samma blåa i pussel. men skeppet finns i alla fall på rätt ställe. ungefär så känns det nu. ha det så fint.
