lässal

jag blir så glad över människorna i lässalen. över en flicka med de finska juriböckerna (som är betydligt värre än mina) som alltid sitter på samma ställe och för var dag har mindre kvar att läsa på den tjockaste av böcker. över en man som alltid sitter med läderrocken på, med piercing i näsan och läser i vad som ser ut att vara inträdeslitteratur till medi. totalt koncentrerat, lyfter inte huvudet, rör inte en min. jag blir så glad över hur knäpptyst de flesta rör sig i den där lässalen, krumbuktar sig i omöjliga vinklar för att inte stöta till stolen och föra oljud då de stiger upp, hur alla respekterar varandras behov att koncentrera sig. jag funderar över hur många livsöden som avgörs i den där gråa lässalen i itis. jag blir så glad av alla som kämpar och inte ger upp, som sitter där när jag kommer och sitter kvar då jag går. det får mig att kämpa ännu lite mer! jag beundrar och värdesätter den där driven, motivationen, viljan, väldigt mycket. jaksaa jaksaa painaa painaa, klart det ska gå det här!

nu just

en vecka tonårstid kvar
läsa läsa läsa
vappenpepp !
lady gaga-biljetter
6134 timmar
första Kitöutfärden
solsken

svarta hålets upphörande

scrollade tillbaka i bloggen för att kolla när jag egentligen började läsa på inträdesprovet förra året. anteckningarna om juridiska är få och ganska vaga, vilket även definierar och beskriver min satsning förra året ganska väl. det jag dock kom på medan jag rullade opp och ner för månaderna var att jag är så glad att jag skrivit relativt mycket då. och att jag är väldigt ledsen över att jag inte skrivit alls lika aktivt det här året, åtminstone från förra sommaren tills nu. det har hänt så väldigt mycket och jag är, åter igen känns det som, en helt ny människa jämfört med då. det skulle ha varit väldigt trevligt att följa den utvecklingen för nu finns den inte dokumenterad någonstans över huvudtaget. förr, för länge länge sen, skrev jag dagbok, och från och med 2007 har jag skrivit blogg. så allt finns i textform , nerplitat på något sätt. inte lika personligt på bloggen förstås, så som det var i anteckningsböckerna, men i alla fall. det fanns bevis, så här kände jag mig, det här var det som hände. och nu finns det bara ett stort svart hål från då jag slutade blogga aktivt fram tills skrivande stund! så tråkigt. o andra sidan var det ett svart hål på andra sätt också då den här vintern, mest på grund av väldig miss i val av p-pillermärke (tro mig, inte att leka med), var mycket tung. men nu gott folk vill jag börja dokumentera igen! för hur ska jag annars minnas, allt det lilla, som inte är så viktigt med roligt att ha kvar. det där väldigt viktiga kommer man ihåg i stora drag i alla fall, men den där känslan om hur det var på riktigt försvinner ganska snabbt. då är det bra att det finns vänner som bloggat hela tiden, där har jag dykt upp i de levandes böcker då jag fastnat på bild då och då. glad vår finaste, nu fortsätter jag med min obligationsrätt!

RSS 2.0