jag dog
sisådär hur många timmar kan man tänka sig att stå i kassan för nyårsklänningen månntro?
sånt man gör på torsdagnätter
jag kom hem för en liten stund sedan efter att ha varit på skolan och bakat pepparkakor hela natten, lekt lekar, fått ett paket av årets första julgubbe, skrattat en hel del, sovit två timmar på en soffa i lärarrummet och varit positivt överraskad och konstaterat att denna övernattningsgrej faktiskt var väldigt rolig. det är fantastiskt väder och jag ska se nya harry potter med antonia idag. ett bra veckoslut börjar tror jag bestämt! dessutom är julfiilisen total.
edit: vi var så söta på den här bilden tagen med antonias silvriga gamla digikamera så jag måste sätta till den i inlägget.
gosigt
idag var jag klädd mjukt och mysigt för provskrivning i skolan och igår var jag ute och skidade för första gången på väldigt, väldigt lång tid. det är den vettigaste meningen jag får nerskriven nu. mina funderingar är lite som i ett töcken för tillfället eftersom jag har fått för många både bra och dåliga nyheter på så väldigt kort tid. jag måste smälta all information innan jag kan tänka någålunda klart igen. vi återkommer.
en månad till jul
så här har jag lust att se ut hela vintern. ljust, skirt, blekt, mjuka material, gråskala, skimmer, glitter, puder, pastell, paljett, något blommigt då och då, snö, snö, snö. som en snöflinga, så vill jag se ut. det blir nog bra.
a yosamoment
vi hade det väldigt mysigt, jag, laura och yosa x 2 på lördagnatten.
vinterland
det finns nog inget väder som är finare än det vädret som är nu. kallt, bara lite men tillräckligt, och små små snöflingor som dalar mot marken. jag menar sommar och sol och allt vad ni vill, jag vet, men aldrig någonsin är det lika magiskt som små snöflingor som faller bland det sagolandskap som är nu. jag tycker nog om vinter i alla fall, fastän sommaren sedan gärna får komma tillbaks fortare än snabbt. men just nu vill jag att allt ska vara mjukt, att färgerna ska vara ljusa och ha fina namn som puderrosa och vinterkristall, att snön ska finnas kvar ända tills det blir vår, att det ska kännas lika overkligt att köra bil på sandvägen kantad av träd som hänger över en fulla av snö precis hela vintern.
om ett veckoslut
jag tror att jag har börjat den här meningen fjorton gånger nu och sedan tryckt länge på den övre pilknappen för att få bort alla orden. varför är det nu mitt i allt så svårt att få nerskrivet några rader text. i alla fall fann man min partajoutfit, och en hel del andra människors också, vandrande omkring i paipis skogarna igår kväll. största delen av kvällen spenderade vi gamlingar med att chilla och prata i ett mysigt rum av festresidensen medan en del spelade muuttuva labyrintti och andra övertog nedrevåningen med dans och lägereldssittning. en trevlig lördagkväll som följs av en nästan ledig söndag. nästan lika trevligt ju. jag läste hesari på moronen och där stod det att alexandersgatans julljus tänds för sextitvåånde gången. det orsakar nog en trevlig känsla i magen. jag hoppas ni har en mysig söndag.
hmm
det är nog officiellt vinter nu.
mörkt och sånt
det är så tråkigt när det är så mörkt att fotona bara blir suddiga. jag har en massa jag gärna skulle visa, en klänning med neonblåa kaniner på till exempel. nu visar jag istället ett annat foto som jag tagit tidigare, det här är en pressbild för ungdomsteatern Trotsallt. de har premiär på torsdag nästa vecka och jag har varit med och fixat lite på ett hörn. pjäsen heter Hänglås och handlar om kärlek och icke-kärlek. jag tycker det låter väldigt, väldigt bra.
pam pam
idag är en sådan dag som gör att jag har lust att skjuta ner någon. då är det lite oroväckande att jag snart ska iväg för att barnvakta en femåring. tur nog är hon gulligast i världen, så det får bli någon annan som står offer för min oändliga frustration och angst över att allt bara skiter sig. hoppas ni har det en gnutta bättre än jag för tillfället, varma kramar.
baluns så det understa ruttnar
det här veckoslutet har denna lilla svarta redan varit på släktkalas och lokalfest. om någon timme ska den på födelsedagskaffe. i kortaste laget är den nog, jag gissar att jag flashade både en och annan då jag dansade igår. oh well! trevligt med solsken de få timmar solen orkar hållas på himlen. förövrigt har det varit ett bra veckoslut, jag har skrivit debattanföringar och en artikel, och så var jag väldigt glad då jag körde hem i natten igår.
en viktig sak till, finländare och finländskor, gå rösta i församlingsvalet idag! masa er till kyrkorna innan klockan blir åtta och påverka.
syster och bror
ikväll såg jag och mamma Fanny och Alexander på svenska teatern. det var, som teater brukar vara, helt fantastiskt. fast pjäsen är tre och en halv timme lång är man fast från att den röda sammeten gått upp tills man klappar händerna av sig. dekoren och lösningar i scenografin var helt underbara, sån stämning. den var väldigt rolig på sina ställen och väldigt sorglig för det mesta. och så slutar den bra och det tycker vi ju om. å så bra den var! en fin kväll.
bok
detta är ett litet historiskt ögonblick. för jag har börjat skriva på en bok. om sisådär fjorton år då den kommer ut, kan det vara roligt att kolla att det var just idag det började. om det avslutas någongång. nu ska jag stupa i säng för att inte stupa i morgon. måste man alltid vara inspirerad och kreativ på natten---
fiskfjäll
när jag fotade headern såg det ut lite såhär
ljust ljust grå i själ och hjärta
oh how painfully true
miss compliqué
det är fantastiskt att bli inspirerad. att se alla begåvade människor som kan en massa saker och tänka att de där skulle jag också kunna göra någon gång. att få idéer, aha-upplevelser, en känsla av att man kan göra vad som helst och det är bara att sätta igång! det finns en enda sak som är bättre än att bli inspirerad av andra människor. det är att bli inspirerad av sig själv. jag läser gamla inlägg här på bloggen och tänker att så som jag var i slutet av förra sommaren och under hela förra hösten, precis så vill jag vara nu. jag sydde kjolar, hittade på mängder av färggranna outfits, var ivrig och planerade mitt frankrike, jag fotade med polaroidkameran, jag bloggade mycket, jag målade möbler, läste, ändrade på fotoväggen... jag var en kreativ mångpysslande producerande glad sak då.
mina månader i frankrike var otroliga och jag skulle aldrig någonsin byta bort dem. vistelsen där borta rubbade dock den vardag och det system jag hade innan jag åkte, och jag märker att jag har svårt att hitta tillbaka till det. grejen är väl den att jag förändras så mycket under tiden jag var där att jag inte kommer att kunna hitta tillbaka till det där gamla. och det är ju det som är så fint, då måste jag komma på något nytt, jag visste bara inte att det skulle vara så här svårt. det tog flera månader att hitta någon sorts balans efter att jag kommit hem, nu har det gått knappa fyra månader och fortfarande känns svagare eller starkare slag i magen då jag hör en låt, känner någon doft, ser en kommentar på facebook, vad som helst som påminner mig om något eller någon i frankrike. mitt sätt att tackla hela alltihopa har varit att göra en massa saker, planera kalendern full, jobba, barnvakta, gå på dans och fotokurs, träffa människor varje veckoslut, allt för att slippa tänka. så småningom har det gått upp för mig att det inte fungerar. tänker gör jag i varje fall hela tiden, och att jag hittat på så här många måsten åt mig själv gör bara att jag inte hinner med det jag verkligen vill göra. te, bra böcker, långa samtal med goda vänner, filmer, kläder, skrivandet, att fokusera på skolan så att jag inte förstör det för mig själv nu det sista halvåret då det verkligen gäller. jag måste trappa ner, take a chill-pill, sluta fundera så oändligt mycket på allt det som ligger bakom och bara tuta o köra mot det som ligger framför och fortsätta skapa finaste minnen. det är tyvärr, som alltid, lättare sagt än gjort. men att skriva ner det här är åtminstone ett litet steg på vägen.
jag i paris, det är mandi som fotat, på den finaste resan någonsin. på resan mellan mitt gamla frankrike och mitt nya finland ungefär. nu gäller det bara att hitta lika rätt här.
november eight
idag fotade jag en ny header. ifall ni ser den gamla är det bara att uppdatera sidan så den nya kommer fram. den blev fin. jag fick mitt i allt väldig lust att skriva. inte så mycket fota eller välja kläder, men skriva. det känns bra. det är nog det jag ska göra nu.
så det kan bli
för någon timme sedan då jag satt i bilen knäppte jag på radion och nostalgitrippade mig själv långt, långt bak i tiden. på yle mondo kom car talk, precis som varje söndag, strax efter tolv, de senaste femton åren verkar det som. då jag var liten, fyra, fem år, åkte vi alltid på söndagar och simmade, alltid samma tid, och i bilen på väg hem lyssnade pappa alltid på car talk och skrattade. i radion pratade två äldre farbröder, och bröder dessutom, som drog ett radioprogram med den bredaste amerikanska accenten, och folk fick ringa in för att fråga om problem de hade med sina bilar. gubbarna skrattade hela tiden, och sa
eight-eight-eight two-two-seven eight-two-five-five hello you're on car talk !
och den raden, telefonnumret och hälsningsfrasen, minns jag att jag kunde redan då. inget har förändrats, skrattet är precis lika hysteriskt och medryckande, accenten precis lika bred och rösterna precis lika låga och brummande. den enda skillnaden egentligen, är att nu är det jag själv som kör och jag förstår faktiskt vad det är dom talar om. så konstigt det blir ibland.
faceless
en faceless dagens innan jag ska åka iväg på jobb och hata det i fem timmar och femton minuter
stay positive dude
