om att ha en tatuering

på min dimission bar jag röd långklänning utan ärmar. det betyder att min tatuering syntes väldigt bra och blev det ämne, direkt efter studentexamensresultaten, som diskuterades mest under dagens lopp. de flesta som var inbjudna på dimissionskaffe var familjebekanta, alla väldigt väluppfostrade, världsvana och på alla sätt trevliga människor. jag har försökt komma på något som skulle vara likvärdigt med en tatuering, och kommit fram till att allt annat, vad det nu än kan vara, aldrig skulle ha kommit att bli lika kommenterat som tatueringen. 

det är som om en tatuering ger en liten frizon för människor att kläcka ur sig lite vad de vill. gästerna skulle aldrig någonsin ha sagt något om vare sig en konstig klänning, för höga klackar, om ett galet färgat hår, jag vet inte, vad som helst med utseendet som skulle ha kunnat vara speciellt. de skulle inte ha sagt någonting men diskuterat det i bilen på vägen till nästa kalas och himlat med ögonen. det är jag ganska så säker på.

men just faktumet att det var en tatuering gjorde att allt det de annars hade sagt i bilen på väg bort nu istället sades vid matbordet ute på terassen medan jag satt bredvid. jag fick hundrafjorton stycken undrande blickar, varför? det frågades hur i all världen jag ska göra på mitt bröllop eftersom tatuering ju kommer att synas då? det talades om en läkare som en av min pappas bekanta hade gått till, som hade en alldeles fruktansvärd ring i näsan, inte kommer jag väl att skaffa mig en sådan? spridda skratt.

det är möjligt att jag är väldigt naiv och inte förstår det de här människorna alldeles uppenbart har förstått. att jag kommer att ångra mej, att jag kommer att undra vad i all världen det var för en fix idée att föreviga några koordinater på min arm, att jag kommer att undersöka laserborttagningsmetoder om några år. kanske jag inte förstår, och de, med många fler år på nacken vet så väldigt mycket bättre.

eller så är det så att det är de, de som inte förstår.

Kommentarer
Postat av: Nanó

Jag har alltid tyckt det är skillnad på tatuering och tatuering - om man tatuerar in ett motiv som man relaterar till ett positivt minne som förändrat livet, då kan man väl inte ångra sig? Eller en symbol som ligger i grund för ens natur? Jag har själv funderat på att tatuera mig, en liten sån här - http://en.wikipedia.org/wiki/File:Black_triangle.svg. Problemet är bara att orka masa sig iväg till tatueraren!

2011-06-18 @ 12:32:35
URL: http://nanosfolder.blogspot.com/
Postat av: sara

Håller med Nanó, har tatueringen verkligen en betydelse, varför skulle man då ångra sig?

Människor verkar tro att man är väldigt tuff och bad ass bara för att man har en tatuering.. Bara man själv är nöjd med den så är det bra :)

2011-06-20 @ 23:20:15
URL: http://germanottas.devote.se
Postat av: Lina

altså varför tar alla upp bröllop när det kommer till tatueringar. Förhoppningsvis en enda dag under hela livet, och vad skulle då en tatuering ha för betydelse under denna dagen? Jag förstår faktiskt inte heller.

2011-07-03 @ 14:33:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0