mihmih
Ögoninflammation och ett väldigt snöpligt slut på ett annars hemskt fint långt veckoslut. Läkare och antibiotika, ögonen svider och jag bara läser. Jag kunde ju ha valt en annan sjukdom än något som sitter i ögonen precis just nu då jag ska slutspurta och läsa in mig. Ute skiner solen och det är ju nästan ett skämt, det får hemskt gärna fortsätta vara sommar också om 23 (!) dagar. Nåjoo straffprocessuella tvångsmedel here I go.
mikä on muru
niin no kun vaan on joku.
mitt liv
innehåll: läsaLÄSAläsaLäSa, lite jobb, prepkurs, jens, söndagsangst. å hej o hå, ska bli intressant att se om jag har några vänner kvar efter årets inträdessökande! snopet blir det om jag står där utan studieplats och utan vänner eftersom jag inte hört av mig till dem på två och en halv månad ungefär. gäller att få den där studieplatsen i alla fall då.... huu snyrp i magen! hoppas ni har det bra fina.
yo i got swagga
men jag är ju som en liten treåring i sandlådan. har jag en spade att leka med och sandslottet hålls uppe så som jag vill är allting solsken och regnbågar och direkt då något faller ner kan jag lika gärna lägga mej ner och gråta och stampa på slottet och slänga spaden i sjön och hoppa själv i därefter. som tur hålls slottet upp just nu ! så för tillfället swagga de ganska bra. natt på er.


dagens

jag blir frustrerad som en liten gris då jag försöker förstå mej på redigeringsprogram på macdata. jag ger upp och ni för nöja er med en ickemuokkad (gigantisk?) bild istället. glad lilla my idag på väg till drakan för att hälsa på jensen. nu är flinet inte lika brett mer, då en hel vecka av lite jobb, en massa läsande och dryga tre timmar prepkurs varje kväll ligger framför mej. radar upp alla svordomar jag kan i mitt huvud. tänker på hanna som sa "oma vika senkin sika" om mitt läsande, och det har egentligen hjälpt mer än all annan pepp (fast jag är jätteglad för den också!) eftersom det är så väldigt sant. alldeles själv har jag valt att göra det här, och det är faktiskt något jag vill göra. känns bara som lite mycket emellanåt. dags att sluta gnälla och börja sova istället nu tror jag. natt på er.
(alltså den här söndagsangsten. fuck you världen.)
(alltså den här söndagsangsten. fuck you världen.)
who run the world
det var nåttag, inte alltför länge sen, som just dessa tjejer satt samlade i ett rum någonstans och jag tänkte, vilka vänner jag har. i shit you not, bilderna är inte stulna från valfri modellsajt, these are my friends. varning för överdos av skönhet och allmän awesomeness.







för varje tjej ville jag skriva något om hur bra de är, men det finns en gräns för hur många gånger det är okej att skriva vacker och klok och fantastisk i ett enda blogginlägg. var och en av de här flickorna har en sån otrolig potential att det inte är sant. de fixar vad som helst. både allt det som är bra men även då saker och ting inte riktigt blev som man ville. sådär appropå ingenting denna lördagskväll skickar jag er en massa kärlek och girlpower.
vappen 2012
det har varit ett så jättefint veckoslut. middag med familjen, chill och leffamys, megapepp dans på vappenafton, picknick på första maj o en massa fina flickor med finaste presenter, en lång bilväg till drakan och ett hejdå men snartsnart ses vi till jensen min. alldeles för få foton, fast jag alltid tänker att nu nu nu måste fånga det här på bild. men kanske det finns ännu bättre fastetsat i hjärnan då man inte koncentrerar sig på att fota hela tiden. jag är så glad fast sådär lite vemodig, sådär tomt som det blir efter att man haft det roligt. nu ska ja kämpa o koncentrera mig på läsandet o så går tiden fort tills nästa roliga grej igen. puss på er.
lässal
jag blir så glad över människorna i lässalen. över en flicka med de finska juriböckerna (som är betydligt värre än mina) som alltid sitter på samma ställe och för var dag har mindre kvar att läsa på den tjockaste av böcker. över en man som alltid sitter med läderrocken på, med piercing i näsan och läser i vad som ser ut att vara inträdeslitteratur till medi. totalt koncentrerat, lyfter inte huvudet, rör inte en min. jag blir så glad över hur knäpptyst de flesta rör sig i den där lässalen, krumbuktar sig i omöjliga vinklar för att inte stöta till stolen och föra oljud då de stiger upp, hur alla respekterar varandras behov att koncentrera sig. jag funderar över hur många livsöden som avgörs i den där gråa lässalen i itis. jag blir så glad av alla som kämpar och inte ger upp, som sitter där när jag kommer och sitter kvar då jag går. det får mig att kämpa ännu lite mer! jag beundrar och värdesätter den där driven, motivationen, viljan, väldigt mycket. jaksaa jaksaa painaa painaa, klart det ska gå det här!
nu just
en vecka tonårstid kvar
läsa läsa läsa
vappenpepp !
lady gaga-biljetter
6134 timmar
första Kitöutfärden
solsken
svarta hålets upphörande
scrollade tillbaka i bloggen för att kolla när jag egentligen började läsa på inträdesprovet förra året. anteckningarna om juridiska är få och ganska vaga, vilket även definierar och beskriver min satsning förra året ganska väl. det jag dock kom på medan jag rullade opp och ner för månaderna var att jag är så glad att jag skrivit relativt mycket då. och att jag är väldigt ledsen över att jag inte skrivit alls lika aktivt det här året, åtminstone från förra sommaren tills nu. det har hänt så väldigt mycket och jag är, åter igen känns det som, en helt ny människa jämfört med då. det skulle ha varit väldigt trevligt att följa den utvecklingen för nu finns den inte dokumenterad någonstans över huvudtaget. förr, för länge länge sen, skrev jag dagbok, och från och med 2007 har jag skrivit blogg. så allt finns i textform , nerplitat på något sätt. inte lika personligt på bloggen förstås, så som det var i anteckningsböckerna, men i alla fall. det fanns bevis, så här kände jag mig, det här var det som hände. och nu finns det bara ett stort svart hål från då jag slutade blogga aktivt fram tills skrivande stund! så tråkigt. o andra sidan var det ett svart hål på andra sätt också då den här vintern, mest på grund av väldig miss i val av p-pillermärke (tro mig, inte att leka med), var mycket tung. men nu gott folk vill jag börja dokumentera igen! för hur ska jag annars minnas, allt det lilla, som inte är så viktigt med roligt att ha kvar. det där väldigt viktiga kommer man ihåg i stora drag i alla fall, men den där känslan om hur det var på riktigt försvinner ganska snabbt. då är det bra att det finns vänner som bloggat hela tiden, där har jag dykt upp i de levandes böcker då jag fastnat på bild då och då. glad vår finaste, nu fortsätter jag med min obligationsrätt!
coppélia

jag var på balett med gumor och såg ut så som ovan. saknar att klä upp mig något otroligt, det är den stora nackdelen med att jobba på högstadiet där en neutral klädsel är den lättaste utvägen för en själv. bra känsla i magen av fin kjol, torr asfalt och lite vårsol. kram på er.
om du inte vill gå ut i solen
hit and run
inga ord ingen ork och ingen vilja att skriva för tillfället
har du lust så kan du följa min hjärnverksamhet här
intevarmt.tumblr.com
kanske våren hämtar större bloggiver med sig
har du lust så kan du följa min hjärnverksamhet här
intevarmt.tumblr.com
kanske våren hämtar större bloggiver med sig
plopp
när jag var liten och ibland, väldigt sällan, måste gå de där fyra kilometrarna hem från skolan lekte jag alltid samma tankelek med mig själv. det kändes som en evigt lång väg från skolans svängdörr till trappan hemma och varje gång jag då gick ner för den där första backen funderade jag att tänk om jag redan skulle vara vid grannens postlåda. jag tänkte att tänk om jag bara kunde förflytta mig dit nu plopp sådär bara. men sedan började jag tänka på allt möjligt annat och satte ena foten framför den andra och innan jag visste ordet av så stack redan den där röda postlådan upp ur en snöhög. och sedan var det en hemskt liten bit kvar att gå. på något sätt gick det alltid hemskt snabbt, då det där med ena foten framför den andra började rulla på av sig själv.
nu ska jag ta en kopp kaffe i väntan på att det där rullandet sätter igång.
nu ska jag ta en kopp kaffe i väntan på att det där rullandet sätter igång.
så var det söndag åter

