var ungefär vad det kändes som. i verkligheten var tidsrymden jag tillbringade där borta hela två veckor lång. här kommer mer eller mycket mindre skarpa ögonblick från resan, en del av alla de stunder jag önskar att jag hade fångat med kameran.

bilderna är lite stora och lite små, hit och dit och har ingen början eller slut. men lite så kändes resan också, en massa jag ville hinna med, höger vänster upp ner, alla människor och ställen, och alla känslor från sådan glädje att se alla igen och känna känslan av att åter höra till hos dem, till att än en gång sitta och gråta på tåget på väg bort. jag är så glad över att ha gjort den här resan, att jag åkte i väg från första början förra året, och att jag fick fira lite sommarlov tillsammans med alla franskisar i år. nu ska jag sova ty en vakad natt på paris flygfält tynger ögonlocken mer än lovligt. hoppas ni har det bra!