Åh. Så är man tillbaka igen. Brun och med några kilon mera på magen. Det konstigaste med att resa är att kunna ligga i sin egen säng på kvällen och tänka "i morse var jag i Afrika". Hur galet är inte det?
Det finns ett tusental bilder från Marocko, så det kommer att ta tid att gå igenom dem. Många inlägg med bilder därifrån kommer. Det första är det här.

En bild som är hela resan. Simma, sola, läsa, sova, njuuuuuuuuuuuuuuuuuuta.


Frukost. Visst ser det ut som ur någon reklam? Det är det inte. Det är verklighet. Eller var. Skyller extrakilona på chokladbrödet!


Behövs inga ord.

Agadir sett högt, högt, högt uppifrån.

En kamel på gården. Så där bara, hej kamel. Hur gullig är inte munnen!

Papegojblomma!

På kvällarna tändes facklor runt hotellet. De sprutade både vatten och eld på samma gång!

Det var en helt underbar resa. Vågar nästan påstå att det var den bästa hittills. Det var ju Afrika. Afrika. Det är på nåt sätt helt ofattbart. Det är lätt att tycka att hotellet var underbart, den milslånga sandstranden, solnedgången i havet. Men vad som också var underbart var människorna. Det är så annorlunda där, bara sex timmars flyg men som helt olika världar. När vi besökte souken (stor, verkligt stor, basar/marknad) fanns där genast en gubbe i kaftan som anställde sig själv som vår guide och visade oss runt hela souken. Såklart förde han oss till dom ståndena där hans vänner jobbade och där han skulle få nån provision, men i alla fall. Och souken sen, det var helt... igen ofattbart. Så annorlunda, men jag tror att jag tyckte om det. Bilder därifrån kommer också. Kort sammanfattning: Annorlunda, så helt eget, speciellt och fantastiskt. Afrika.