det är skönt när insikten hur-mycket-jag-än-vill-det-finns-det-inte-fler-än-24-timmar-på-ett-dygn slår en. sådär riktigt på riktigt. och man inser att gjort är gjort och det blir inte bättre av att fundera på vilka borden som borde ha blivit gjorda, för ogjorda förblir de i alla fall. alltså är det bara att göra det bästa av situationen, för mer än så är det inte möjligt att göra. då känns det mycket lättare att sätta igång, för allt man gör är bara till, det kan liksom bara gå åt det bättre hållet. varje sida jag vänder i hissaboken är ju en till liksom. så nu känns det helt okej att läsa finlands historia som gonattsaga, för jag kom på att det fanns en orsak bakom att jag valde att skriva de här ämnena. jag vill genuint lära mig. jag råkade bara glömma bort det i all tidsbrist.