we may lose and we may win but we will never be here again


jag började skriva en lång harang om allt jag borde göra, att jag inte borde sitta här utan sova och bla bla bla. men äh, orka gnälla och tänka på sånt när man absolut inte måste! så då säger jag istället att jag hade en otroligt fin fredagskväll på idas stuga och åter en lördags dansnatt med mandi som heter duga. vad fantastiskt ju! och mer än så har jag egentligen inte på hjärtat. ha det så fint!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0