Nr 192845467579383
Det ända som räknas är hårda armbågar, en jävla massa dryg attityd, hakan i vädret. Överlägsenhet, kyla, yta. Bara du konsumerar tillräckligt mycket, sminkar dig tillräckligt mycket, har tillräckligt dyr väska och tillräckligt kort kjol duger du nog bra som du är.
Jag hatar att det aldrig är något bra och fint att vara annorlunda. Att det alltid är ett problem, något negativt, "han den där konstiga".
Jag vill spy när jag åter igen hittar en bekantskap på facebook som jag senast sett i lågstadiet, som även hon blivit precis som alla andra. Hon liksom varannan tjej, hårt sminkad med urringad skjorta och plutande läppar, som så gärna skulle vilja säga snälla tyck att jag är cool.
Varför är det så otroligt få som klarat sig undan denna osynliga förvandlingsmaskin? In åker man som sig själv, ut som En I Massan Nr 10289759469508.
När jag var liten var det här min favoritskjorta. I skolan tyckte de att jag var ett monster, för jag hade en skjorta med monster på. Plötsligt var skjortan inte min favoritskjorta längre.
Nuförtiden vet jag bättre.
Hej! <3 närsomhelst! slutar 12 på fredagen och har ännu inget annat för mig på veckoslutet. KRam ha sakna dig!<3
Tack så jättemycket! Åh, så fint sagt. <3
Jag blir också så ledsen när jag ser att folk ändras till att bli likadana som alla andra. Vänner som man varit knäppa tillsammans med, som man inte bor nära längre. Det är inget fel med att vara ungefär som alla andra, men att sluta vara den man är är fel. Jag blir så ängslig när jag verkar tappa bort vänner och de verkar ändras till någon jag inte känner.
Håller med dig! Men det tröstade mig lite när jag jobbade på ålderdomshem att där inte fanns någon som ville passa in längre - de var original allihop!
Jag gillar udda människor! Ju märkligare desto bättre. Kolla in den nedersta bloggen Fashion for...nånting som jag tipsar om idag. Den tjejen har en underbar stil och verkar strunta i ideal. Tror att du skulle kunnna gilla henne.
Fortsätt vara du - jag gillar dig! Bättre en du än hundra kling.
Jag förstår att det känns knepigt, vad jag hatade mest av allt med skolan var att det blev ens ofrivilliga liv. Inkluderat alla idioter runt omkring en. Det är jättesvårt att stänga ut deras attityd och deras stupida värderingar, men man måste bara försöka och sedan hålla ut... Visst låter det klyschigt, men jag säger samma sak som alla äldre bloggläsare sa till mig - det blir MYCKET lättare att vara sig själv efter gymnasiet. Bergis! Ingen press, inget sånt. Jag trivs inte ens särskilt bra med mina studier just nu, jag har nu förstått att universitet inte är något för mig (vill hellre göra något med händerna än att läsa och skriva), men jag älskar fortfarande det att alla som studerar med mig är så ödmjuka, så snälla, inte fryser ut mig när de vill hitta på något tillsammans trots att jag visat föga intresse för att spendera tid med dem. Man blir vuxen efter gymnasiet, så är det bara. Vad jag kommer sakna mest från Åbo Akademi är mina studiekamrater, haha. När du tar studenten märker du säkert själv att någonting annorlunda är i luften, alla inser att det är slutet och att man kommer att sakna allting, den som är elak då måste verkligen ha något fel i huvudet... Själv blev jag halvkompis med en kille som retat mig halva mitt liv i slutet av gymnasiet, och tjejerna som stått och viskat i ett hörn viskade plötsligt inte lika mycket mot slutet. Jag önskar att min årskurs alltid skulle ha varit exakt så som den var i slutet av gymnasiet. FÖr första gången någonsin upplevde jag att vi hade en gemenskap.
GUAAAAH nu måste jag springa till föreläsningen, blir försenad!!! Sorry, hinner inte strukturera mitt svar längre, det blev råddigt, men jag hinner inte!!!
en jättemysig bild på dej.
och du har bra attityd.
bra skrivet!
