Vad tiden går och vad sent det är mitt i allt. Idag har jag varit i skolan, varit på redaktionen på möte och på kvällen vaktat världens gulligaste fyraåriga fransktalande kinesflicka! Imorgon måste jag skriva klart artikel för tidningen, skriva en femsidors uppgift till moddan, på onsdag är det evigt lång skoldag från åtta till fyra och dessutom skolfotografering, nåndag den här veckan ska jag träffa och ta farväl av en fin liten en som åker till Spanjen på ett år, liksom besöka en annan fin som just flyttat och vill ha sällskap, måste också få färdig en kolumn med deadline i början av nästa vecka och fundera hurudan kolumnbild jag ska skicka med dit..... Men hur ljuvligt är inte det att ha mycket att göra när det är kall vind och solsken och urunderbart nästan-höstväder och man kanske är piggare än på hela året?
Och vet ni vad som också är för ljuvligt. Känslan av att vela läsa. Den känslan har jag nu. För första gången på lääänge. Så nu ska jag inte sitta en sekund till här när jag har tre oöppnade pockare på nattduksbordet och det redan är alldeles för sent.