Jag hade på mig min finfina blommiga kjol idag när det var niornas version av the last supper. Det kanske inte var så festligt med middagen som jag tänkt, men det var ett bra slut i alla fall. Kändes bättre än om det hade varit en helt vanlig skoldag.
Då vart det bara vårfesten kvar. Det kommer att bli roligt och vemodigt. Mest vemodigt, vår klass fungerar ingen annanstans än i ett klassrum, och det är slut på det nu. Men det blir ju sommar och lov i alla fall. Inte fy skam det heller.
Jag kan inte förstå, hur jag än försöker, att det verkligen är slut. Lågstadiet måste man ju dras med så länge att när det äntligen blev någon förändring så var det ju bara skönt. Men nu, det kommer för snabbt. Eller för långsamt. Kan inte bestämma mig för om det är underbart eller hemskt att nian tar slut. Men slut tar den, imorgon, och det finns inget jag kan göra åt saken.
Mitt mål för morgondagen är att inte falla. Varken på scenen eller någon annanstans heller. Tack.