Huge

image489

Det är så blommigt och grönt överallt. Petra och jag har fått våran hostfamily för sommaren i Frankrike (!!!!). Mrs Marie Marinelli. Det låter fint. Allt talar för att det blir sommar igen. Det känns som om allt går på pikakelaus (snabbspolning) och jag inte riktigt hänger med. När blev jag såhär gammal? När slutade lågstadiet? När började jag sjuan, åttan, nian? När, när, när. Nu är det bara tre veckor till New York. Tre veckor och några dagar.
Och skolan, skolan. Det kommer att bli ganska enformigt har på bloggen framöver för jag tror jag varje dag kommer att skriva "nu är det BARA 13,12,11,10,9... dagar tills skolan tar slut". Men det är så. Stort. Det är stort. Stort.

Jag kommer att tänka på en scen ur Friends där det hänt något som är för långt för att förklara och Joey och Phoebe talar om det (inte exakta repliker, men ni fattar):

Phoebe: Oh my God.
Joey: I know. This is... so big.
Phoebe: I know it's big, it's huge, it's bigger than huge. It's... what's bigger than huge?
Joey: This.

Situationskomiken i serien är otrolig. Bara så ni vet.

Imorgon ska jag till stan med Petra. Hoppeligen hitta en rock och så några små saker som behövs till rummet inför projektveckan. Jag tycker om att gå på stan. Det är som terapi. Alltid när det är fint väder önskar jag antingen att jag sku vara på stugan vid havet eller sen att jag sku bo i stan. Jag tycker så om att gå i centrum, njuta av solskenet, lyssna på pratet av borttappade turister, titta i butikerna, sitta på café med en kompis och tala. Och det ska jag få göra imorgon, wii!

Nu blir det tittning av någon film och så sova länge. Skönt.

Kommentarer
Postat av: äppelblom

Det är helt okej för mig med "enformiga" inlägg som 10, 9, 8 skoldagar kvar.;) Det känns bara så otroligt att man gått ut nian och särskilt högstadiet! På samma gång känns det som om hela högsadiet skulle ha varat i en evighet och att lågstadiet aldrig skulle ha varit men ändå har hela högstadiet gått i ett nafs. Nu när hela skolåret börjar lida mot sitt slut så varje dag får man emellanåt lite vedmods känsla men på samma gång känns det som en lättnad att slippa hela skiten. Vår klass är dessutom rätt så vild och jag kan inte säga att vi skulle ha den bästa klassandan, den är väl så där helt ok men igår t.ex när hela klassen skulle bestämma tillsammans endel saker till årsboken så kände man ändå en slags samhörighet och man kommer ihåg allt roligt man upplevt tilsammans osv.:)

2008-05-09 @ 20:10:20
URL: http://www.isabella-appelblom.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0