Jag är så full av inspiration och har så många idéer i min hjärna hela tiden. Jag måste skriva ner allt på gula lappar för att inte glömma, mitt rum är fullt av gula lappar. Förut skrev jag allt i ett häfte, men då blev det bortglömt ändå, så nu skriver jag gula lappar. Post-it-lappar. Ett fönster är fullt av dem. Varför fightas de alltid i filmer om vem som hittade på den lilla gula lappen med lim på baksidan? Kommer de någonsin fram till vem det var? Ett geni var den personen i alla fall.

Ibland vet jag inte vart jag ska göra av med en tanke om jag inte har en gul lapp. För jag vill komma ihåg allt, inte missa en bra diskussion eller tankegång som kunde ha startats av den lilla idéen som fanns i något hörn av hjärnan under en så kort tid.

På en av mina lappar står det "Glad av ord". Det ämnet tänker jag fortsätta med här. Jag blir glad av ord. Jag blir glad när jag hör någon tala ett bra språk, någon som kan många beskrivande ord och som kan formulera sig väl. Som inte kastar in svordomar hela tiden för att förstärka någonting den säger och som inte behöver låna ord ur ett annat språk medan den talar. Av sådana människor blir jag glad. Jag hoppas att jag en dag kan vara så.

När jag hör personer, ursprungligen helt finskspråkiga som lärt sig helt flytande svenska, som kan sådana svenska ord som inte jag kan. Också då blir jag glad.

Jag behöver knappast nämna att jag blir glad av böcker, det har jag redan skrivit så mycket om (eller lite i alla fall), men jag tänker göra det ändå. För var finns det väl mer ord än i böcker. Jag tycker om finurliga böcker, böcker som betyder nånting, som man kan diskutera och fortsätta tänka på länge efter att man läst klart. Med speciella ord och formuleringar som man måste fundera över för att förstå eller för att kunna tolka dem på något sätt. I lågstadie när vi skrev bokrecensioner och jag inte visste vad jag skulle skriva skrev jag alltid "Boken är välskriven", som motivering för varför jag tyckte så mycket om boken.
Jag undrar om det ligger något i det. Just nu läser jag Forrest Gump och den är allt annat än välskriven, så mycket engelsk slang att jag med nöd och näppe förstår mig på den. Ändå är den underbar, kanske just därför? Kanske "välskriven" sträcker sig längre än till att ha apostrofer på rätt ställe (det tänker jag i alla fall säga åt min lärare i franska), kanske det snarare betyder att man tänkt över sin text, sina ord. Det är det som är så bra med att skriva, man hinner tänka.

Tills morgondagens engelskatimme måste jag fundera över vilken bok jag tycker mest om och varför. Att fråga favoritböcker, favoritfilmer, favoritmusik utan att ge mig timmar med tid och kilometervis med rader på ett papper är att ta död på hela frågan. Man måste ju få förklara, motivera, argumentera för och emot sig själv. Om en person suttit och skrivit en bok i åratal kan man inte sammanfatta boken med några ord. Nej nej nej. Möjligtvis med ordet briljant eller mästerverk, men det är ju ingen motivering.

Tack och gonatt!