Dagens många känslor och många frågor.

Ilska vad fan skulle jag gå och fastna i ett bussarmstöd och riva ett stort hål i min rock för?
Glädje jag har världens bästa vän och vi har världens roligaste bussresor hem med världens roligaste tankar. vad skulle jag göra utan dej?
Vemod idag gav jag upp min skåpnyckel till det skåp jag haft i tre år. kommer precis ihåg hur det var när vi fick dem, ska jag vara klichéig så känns det som om det var igår. tre år, vart tog ni vägen?
Förvåning i skolan såg jag skylten "Nior, ni har 19 dagar kvar". bara nitton, nitton?
Lycka förut såg jag bara allt som var dåligt hela tiden. nuförtiden ser jag bara allt som är bra. för det mesta i alla fall. allt från små saker som att jag inte måste göra en hög med läxor till imorgon, till stora och livsförändrande saker som att den här sommaren kommer att bli den bästa någonsin. behövs det någon fråga?

Vemod är den starkaste känslan idag. Och känslan av konstighet. Allt känns så konstigt. Och kanske lite sorgligt. Petra sa en superbra sak idag, att hon känner sig hemma i vår klass. Känner sig hemma. Det gör jag också. Det är synd att alla möjliga saker runtomkring har förstört en ganska stor del av hur bra vi (kunde ha) kommit överens i vår klass. Vi har inte alltid haft det så roligt (läs: oh. my. god. hur. kan. det. ha. varit. så. skit.) men ändå känner jag mig hemma i vår klass, som att man kan vara sig själv. Och fast det har varit skit (skit) ibland (ofta) så har vi också haft roligt. Ofta. Och igen, det är inte något speciellt jag kan peka på och säga att det här kommer jag att sakna. Det är allt. Alla. Känslan.

Så när det är vårfest (om nitton skoldagar) kommer jag att vara otroligt lycklig och otroligt ledsen. Så är det bara.