Det milslånga inlägget om min och Petras språkresa till södra Frankrike har låtit vänta på sig lite, men jag tror att det är dags nu. Solen skiner, fönstret är öppet och det doftar höst. Igårkväll tittade vi på bilderna från Frankrike tillsammans med Petra och vi skrattade nästan så att tårarna rann, hur många minnen finns det inte i lite ynka färg på en fyrkant.

Vi bodde på sjunde våningen i ett höghus, detta är utsikten från vårt rums fönster. Det var som i en film när vår Madame visade oss rummet, slog upp fönsterluckorna och man såg hustak efter hustak, en gammal kyrka och medelhavet i bakgrunden. Madame var förresten världens sötaste, och visade sig sen vara en fantastisk kock.


Ovanför står vi under ett helt fantastiskt blomhav i Cannes.

Det var en tant på vår gata som ofta var ute och gick med sin gris. Jag måste ju sätta in en bild, vem skulle annars tro mig?

På väg till Monaco, högt, högt uppe, med Nizzas hamn nere mot höger.

Högklassigt WC (det enda som fanns!) i St. Tropez hamnområde. Yuk. Jag menar kolla sitsen!

I St. Tropez blåste det något.

På besök i Nice, där vi klättrade vad som kändes som flera mil uppåt i stekhetta. Utmattade skratt ses ovan. Det lönade sig ändå att klättra, utsikten var ju helt fantastisk och vi fick bilder som denna:


STS quality waiting time (den ska Pasi ha credit för).

Bilder som den ovan gör att jag får ont i magen för att det var så fantastiskt därborta.

Hundskit. Ö-v-e-r-a-l-l-t. Till och med uppe på stolpar, jag menar, hur? På vägen till skolan fanns det 37 stycken. Petra steg i crotte de chien två gånger. Och jag skrattade, men bara lite.

En outfitbild ska ni också få, såhär såg jag ut då vi var på Tour de Montagne och besökte St Paul de Vince, Gourdon och parfymstaden Grasse. Obs min bilväska! Den är helt underbar, köpt i Ventimiglia i Italien, ett ställe vi också besökte under våra tre veckor i södra Frankrike.

På stranden var vi förvånandsvärt lite, det fanns så mycket annat att göra, men förstås blev det besök dit också. Petra plockade stenar.

Jag saknar det varma vattnet, sanden mellan tårna, solen och vetskapen om att man ligger och guppar i medelhavet. Jag saknar inte maneten som brände mig.

Den sista kvällen och fest på privat sandstrand. Det är sent, sent på bilden och vi har den en timme långa promenaden hem framför oss.

Så himla, himla fint.
Mera bilder kommer, någon gång.