Idag


såg jag ut lite såhär!

Liv och död

Nu är provveckan över. Bara provutdelning imorgon och så är det över. Äntligen.

Den här veckan har varit bra fastän det var provvecka. Det fanns nästan ingen ork eller koncentration kvar att läsa till de två sista proven, men det gick väl okej i alla fall. Istället för att provläsa har jag sytt en kjol, skrivit lite artikel och bläddrat i en massa sytidningar och hittat några fina mönster. En bra vecka som sagt, utom då jag igår märkte att min kamera kanske har något fel. Hjälp! Den fokuserar inte. Jag måste föra den någonstans. Jag kan ju inte vara utan kameran ju. Men jag kanske kan knäppa bilder på den nysydda kjolen med den lilla kameran. Ävenom det inte är samma sak.
Idag var jag och Petra ute och åt. Det bästa är då man efteråt får sitta och prata i flera timmar. Att diskutera liv och död, det är viktigt ibland. Imorgon blir det loppisrunda och kanske några fina fynd, vem vet. Jag hoppas att jag hittar ett par färggranna skor.  

Det dåliga med provvecka, då man börjar tie varje dag och vänjer sig vid den lyxen, är att sen efter provveckan igen börja klockan åtta. Och måsta stiga upp lite före sex för att hinna med bussen i snövädret. Som imorgon. Att igen måsta börja ställa in väckarklockan på 05-nånting borde vara förbjudet. I lag. Åh fy.


Snö



Bara bilder på snö. Det har snöat riktigt mycket. Riktigt, riktigt mycket. Och det snöar fortfarande! Bäst. Jag hoppas det får vara kvar. Snart börjar det kännas som jul. Idag hade jag inget prov så jag har varit ledig hela dagen! Men senare måste jag ändå ut och trotsa snöyran, ska försöka ta mig till redaktion på möte. Som om bussen någonsin skulle komma i sånthär väder.

I will always be your soldier

Jag sitter här vid datorn, tänker och funderar, blåser på skållhett te. På jullovet ska jag sy en hel massa och läsa och gå på bio och loppis och skriva artiklar och kolumner och sova. Till julklapp önskar jag en jättestor temugg, simbassängsstorlek minst. Och så önskar jag en massa snö. Så mycket som möjligt. Metervis. Tack. 
Igår såg jag ett program som jag bandat för länge sen men glömt bort, "Dom kallar oss artister" med Marit Bergman. Och jag blev så oerhört inspirerad. Än en gång. För det mesta får jag min inspiration från bloggar, streetstylesidor, tidningar, filmer, tvserier, gamla fotografier, vanliga människor överallt... Det är sällan jag fastnar vid en kändis. Men. Med Marit Bergman, hennes musik och stil, är det något alldeles speciellt.

(alla bilder från google)

Det är svårt att beskriva varför jag tycker så himla mycket om hennes stil. Det är nog för att det är så mycket färg. Förutom håret i fina uppsättningar, röda läppar, målade naglar, klänningar och kjolar med puff och tyll och fluff och vipp, så är det nog det att det alltid är så mycket färg. Färggrannt och speciellt, med roliga kontraster. Aldrig säkra kort eller andra tråkigheter utan hela tiden nånting helt eget. Det är underbart.
Precis som musiken. Jag älskar musiken. Verkligen. Även där gör hon nånting helt eget. Om man hör hennes låtar på radio vet man direkt att det är hon, man skulle aldrig kunna blanda med någon annan. Jag vet inte vad det är som gör det, men musiken är så självklar, okonstlad och personlig. Lyssna på musiken och titta på de fantastiska videona och kläderna!
Jag älskar det.

http://www.youtube.com/watch?v=YJ-rY4M7M38&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=XkO-hNrWLg8&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=d7S9SWg8PUE&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=P7Tr7vatpeQ&feature=channel


one down, five to go



Det bästa med provveckor är att man då och då slutar efter att man skrivit klart. Då hinner man hem medan det fortfarande är tillräckligt ljust för att fota en dagens! Tröjan är 2hand, igår sydde jag den kort och idag ville jag ha på den. Det blåste storm igår natt och vi hade förstås strömavbrott. Jag gillar det ibland, men inte när det är provläsning som står på programmet. Mattaprov avklarat idag, one down, five to go.

lyckliga upptäckter



På fredag fyndades en klockprydd väst, en blommig skjortblus, en knallblå kavaj med tillhörande kjol och en tröja från 80-talet med skrikigt mönster! 25 euro fattigare gjorde fredagen mig, inte illa. Ni får lite smakprov ovan, i väntan på fotografering av outfits.
Under två veckor framöver ska prov i matta, franska, spanska, finska, samhällslära och hissa avklaras. Urk. Det betyder en hel massa läsning, te, choklad och yllesockor. Efter det blir det mer blogg, mer loppis, mer julförberedelse, mer artikelskrivande, mer tid helt enkelt. Tills dess kommer jag att sitta med näsan i någon bok. Vad ska ni göra?

Svarta med snören

Imorgon kväll är det filmkväll på skolan och därmed är fredagen ledig. Tjohoo! Då ska Petra och jag på ordentlig kirppisrunda, till Fidan, UFFs, Frälsisar, Ruutu-Rouva, Ansa, Penny Lane, Play it again Sam, Kierrätyskeskus och några fler. Hela dagen, och en stor del av plånboken, är reserverad för fredagens kirppis. Super ska det bli!
Och nu har jag förstås suttit och skrivit upp kirppisaddresser istället för att öva till mattaförhöret. Blääh. Hela tiden finns det något man borde läsa till.
Idag fyndade jag ett par superfina svarta stövlar för 14 euro i UFF! Efter eurodagarna kan man verkligen hitta allt möjligt fint där eftersom de fyller hyllorna med nytt.
Jaja, nu borde väl även jag göra nånting nyttigt. En skön tefylld onsdagskväll med yllesocksmjukning önskar jag er!

De e freda

Tre fredagar i rad har jag varit på bio med Petra. Eagle Eye, Rightous Kill och idag Vicky Cristina Barcelona. Jag har tyckt om dem allihop. Bio är ett bra sätt att börja veckoslutet på.
Vad mer har jag gjort? Läst, läst, läst och skrivit lite. Min kolumn är i Borgåbladet idag! Men mest är det skola, och mycket lite blogg. De tre veckorna framöver kommer det att vara fullt upp. Nästa vecka är det mellanförhör och miniprov, uppsatser som ska skrivas och kanske en artikel som ska in. De två veckorna efter det är provveckor. Läsa, läsa, läsa. Men jag har nästan enbart intressanta kurser i den här perioden, jag tycker om att lära mig och kunna allt möjligt så jag läser gärna. Det blir bara lite mycket på en gång.

När man åker buss går det bra att tänka på allt möjligt. Det brukar jag göra. Ifall jag inte somnar och kör förbi hållplatsen. Jag försvårar mitt liv genom att tänka för mycket. Det är jag säker på. Jag kanske borde ta efter den spanska mentaliteten i Woody Allens Vicky Cristina Barcelona. Det var verkligen en bra film tycker jag. Och har ni inte sett Match Point så se den också!

På morgonen hade vi en vikarie. Det första han gjorde när han såg våra halvsovande trynen var att räcka upp knytnäven i segergest och säga "Hej, come on, de e freda!". Hela dagen blev ju lite bättre av det. Så nu ska jag ta och utnyttja veckans bästa dag.


Utmaning

Jag blev utmanad av Frida att berätta sju saker om mig själv och sedan utmana sju nya personer! Här kommer.

1. Jag tänker alldeles för mycket.
2. Jag är ofta orolig över allt möjligt. Det hänger egentligen ihop med den första punkten.
3. Jag blir lika lätt otroligt ledsen som otroligt glad. Alltid mycket av allt, ingenting mittemellan.
4. Jag älskar att gå på bio.
5. Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor.
6. Jag röker inte och dricker inte alkohol.
7. Jag är ganska perfektionistig.


Jag utmanar er allihop!

Min dag

Idag har jag läst.

Och läst.

Och räkna.


Nu sova.

Nothing is real

Idag är jag glad fast jag inte är det. Jag vet inte hur jag tänker, men så är det. Kanske jag är glad men det känns som om jag inte borde vara det. Jag vet inte riktigt.

Flera dagar nu, hela veckan egentligen, har det sett ut såhär.

Men idag! Idag är det nån där uppe som är glad.

Mitt hår är rött igen!

Det är ju typiskt att när jag hade det här på mig förra veckan så gick dragkedjan på kjolen sönder. Och jag märkte det inte sådär diskret på morgonen så jag kunde fixa det, näpp. När jag gick upp och skriva på tavlan, då fick jag veta! Ähh. Mest stör det mig att kjolen är sönder, det var en av mina bästa svarta kjolar. Skit.

I någon bok jag läst ställs frågan "I din verklighet eller i min?". Men det kanske är så. Alla lever i sin egen verklighet. Ju mer jag tänker på saken desto mer logiskt är det. Man vet ju aldrig hur andra människor ser på olika saker. Kanske det gröna är grönare i hennes ögon än i mina. Man är ju bara lärd att det kallas grönt.
I din verklighet eller i min. Nothing is real.

RSS 2.0