pleur

jag brukar alltid tycka om tiden då en gammal årstid blir till en ny. då vår blir sommar, höst blir vinter. jag ser alltid det positiva och har föreställningar om hur fantastiskt det blir just för att det är den här årstiden. men nu, kan jag bara snälla få hata det en liten stund att det blir höst. hata de underbart kalla soliga höstmorgnarna som uppenbarat sig allt oftare. hata sköna stickade halsdukar i vackra nyanser och lager på lager och söta rosettvantar. hata att jag inte längre tappar bort mig på ljummen asfalt i parisnätter, att jag inte längre bor fem minuter från sandstränder tagna ur solsemestrarnas broschyrer, att det verkligen aldrig mer kommer att bli den här sommaren, med de människorna, de händelserna, de känslorna. att det blir så definitivt slutgiltigt totalt finito nu. jag vill inte, men det finns absolut ingenting jag kan göra åt saken. det är inte rättvist. och tänker man lite större är det här ju överhuvudtaget inte något sorgligt, jag har upplevt en fantastisk sommar, ett fantastiskt halvår. det är bara det att det är slut. det är ju inte någon som har dött, men väldigt mycket som så känns det i alla fall. dessutom blir det så tydligt nu, alla upplevelser känns skrämmande långt borta, då inte äns årstiden längre är den samma som då. så nu måste jag bara hata det lite grann. en stund. hata höst. tills jag orkar bli glad igen över allt det nya och fina som det innebär.

jag hatar att skriva om jag maste gora det och har noll inspiration. som nu till exempel. en uppsats som ska vara fardig imorgon pa morgonen och jag har skrivit en rad. vilkte betyder att jag har minst fyra sidor minus en rad kvar. och jag orkar inte bry mig det minsta om amnet. sa jag snurrar runt pa datastolen forst at hoger och sen at vanster turvis for att inte bli snurrig medan mika sjunger take it eeeeeasy.

om vi alla klär oss som sommar idag, tror ni hösten fattar vinken?

en väldigt tung vecka, med avklarade hörffar och inssi, är nästan till sin ände. jag köpte röda finafinafina ballerinor på fredag med min första lön från matbutiken. som belöning och bra-jag-present till mig själv.

jag försökte vara cool i min (och mandis) svarta hatt, men ett leende förstörde mina planer.

på tal om planer. jag känner mig som phoebe i friends då monica frågar henne "do you have a plan?" och phoebe replikerar "i don't even have a pla". och det har inte jag heller. jag vet inte om jag ens har ett pl. eller ett p helst. stön.

finaste mandi stod bakom klickljudet idag.

balkongen är tillbaka i större format (dock utan räcken tills vidare) och datorn fungerar igen. bra tillfälle att uppdatera tänker jag.

blå blomörhängen köpta för en euro på en marknad i paris. väger ingenting och är stora som... jaa väldigt stora i alla fall.

jag vet inte hur länge det här med kontorsbyxor håller i sig, men nu just känns det väldigt bra. de grå är nya från zara.


jag vågar mig ännu inte riktigt ut på de här styltskorna men kanske om ett tag. imorgon är det engelska hörförståelse och därmed kickoff för höstens skrivningar. jag känner mig peppad, koncentrerad och otålig. bring it on !

på moddan skrev sofie och jag poesi med stora kylskåpsmagnetord. jag skrev

poet kysser blå moln
skrattar ?
jag tänker på dig
ibland
vi är ruin

hennes dikt slutade roligt. något med en tand men jag minns inte längre. annars heter livet skola, jobb, skola, inte dö, jobb. imorgon skolfoto, danstimme och sen hoppeligen mycket mer dans på abifest. hoppashoppas det blir bra. ska paketera en artonårspresent ida ännu och sen packa alla saker jag behöver för imoron och övermoron och sen sova ungefär trettinie minuter typ före veckarklockan ringer igen. sweeeet.

alla upplyftande, stora, ha-en-bra-dag kramar till er