plommondråp
finland har blivit ungefär fjorton gånger mörkare, gråare, regnigare och allmänt otrevligare sen vi sågs sist. stockholm däremot var alldeles underbart, ljuvlig höstkrisp och mys. väldigt trevlig resa med musikal, shopping, restaurang, bio och en galen skjutgubbe! förevigat med engångskamera köpt för 49 kronor, alla 27 bilder blev tagna men måste nu framkallas så kan jag visa dem sen. ett av klädfynden ovan, en plommonlila draperad grej i viskos, superskön och speciell. kan inte vänta på att få börja kombinera alla nya plagg med klädskåpets gamla innehåll! det är åtminstone en motivation till att orka stiga upp på morgonen för att gå till skolan, de fina klädkombona man får tänka ut och ha på sig. nu ska jag i bastun, ha en mysig söndakväll!
gaga shoes
vädret där ute är alldeles för underbart. två grader, regn, skymning klockan fyra och blåsigt. därav bildens vackra kvalitet. men idag åker jag till stockholm med mamma i mina nya skor som heter gaga så allt är ganska fint i alla fall. ha det så bra!
projekt
det är farligt då jag får idéer i skallen.
och nu är det det jag fått. igen. en idé.
even if he wakes you up every day by sneezing right in your face, well you love his sneezes more than anyone else's kisses
igår såg jag en film. den är köpt någonstans i långtbortistan och all text är därav lite kryptisk, både undertexterna i filmen och namnet på den. efter lite detektivarbete kom jag fram till att den heter 2 days in paris.
meet marion och jack. marion är fransyska, uppvuxen i olika delar av paris, flyttade sedan till new york där hon träffade jack. paret har varit tillsammans i två år och filmen handlar om deras gemensamma resa till paris.
marion är fotograf men det är jack som fotar mest hela tiden.
det krävs många rökpauser för att jack ska klara av marions fantastiska franska släkt. diskussionerna är precis lika häftiga och vulgära och galna i filmen som de ofta är påriktigt.
blandning av amerikansk engelska, kulsprutesnabb parisfranska, engelska med otrolig fransk brytning, franska med amerikanska skorrande r... och så kinesiska subtitles !
små dispyter efter att jack träffat marions gamla franska kärlekar...
... leder till större gräl bland flådda kaniner på marknaden. lite snokande, missförstånd och vita lögner åstadkommer en väldigt stor soppa som slutar i ett sådant där livsavgörande gräl, ett gräl som blir ett vägskäl.
jag tänker inte avslöja slutet, så får ni nöjet av att se filmen själv! den här filmen hör till den där gruppen filmer man måste tycka om, juno, amelie, little miss sunshine, the eternal sunshine of the spotless mind, forrest gump och dom. de där allra bästa filmerna liksom.
till mandi
det är bäst att skriva om natten. då är tankarna som klarast. jag läser det här och tänker att sådant får bara inte hända. det är inte möjligt. inte åt bästa vänner. hur kan det få hända. hur lever man då? om en av de största tryggheterna, ens bas, grunden i tillvaron försvinner.
bästa vänner får inte försvinna. bästa vänner ska finnas där, i tid och evighet, skriva brev där det står "du är den finaste människan jag vet", komma och rädda en när man inte klarar sig själv, alltid alltid alltid vara där och vara kvar. tillsammans med bästa vänner ska man hoppa högt i hotellsängar, stappla hem mitt i natten, tappa bort sig, göra bort sig, skratta ihjäl sig, prata tills man blir hes, skapa minnen för livet och lite längre än det.
sådär som jag och min finaste, vackraste, bästaste vän. jag skulle inte fungera utan det här russinet. hon skriver världens finaste brev till mig. hon orkar lyssna på mig till världens ände. hon får mig att skratta så att jag på allvar är rädd för att storkna. komplimangerna hon ger mig är helt otroliga. hon är den vackraste, snällaste, klokaste, roligaste, finaste människan jag vet. inuti och utanpå.
ifall någon gör henne illa kommer jag personligen, vänligt men bestämt, att avlägsna den människan från jordens yta. så nu vet ni det.
ifall någon gör henne illa kommer jag personligen, vänligt men bestämt, att avlägsna den människan från jordens yta. så nu vet ni det.
mandi, just nu är du i prag och jag saknar dig. hoppas du läser det här där, hoppas du har det helt fantastiskt! jag är lite (mycket) avundsjuk på de andra som får njuta av ditt sällskap på resan. lämna mig aldrig någonsin, vi ska vara två skruttiga och torra gamlingar tillsammans en dag, så som du skrev. du är finast. jag älskar dig så mycket. jag skickar världens största kram med flygpost.
birdie
jag hittade en bild på mig som dansar från en festlighet förra veckan, en festlighet som slutade allt annat än festligt. men klänningen är ny och därför ville jag sätta upp bilden. den är köpt på h&m och har världens finaste volang och skrutt och grejer. lösögonfransar med fjädrar hade jag också! på kvällen ska jag skriva ett inlägg om en mycket viktigare grej, men först ska jag på mandis utställning och sedan några timmar på jobb. ha det så fint !
höstlovligheter
fullt upp men egentligen inte. så har det varit ända sen jag sist skrev. och jag har en massa idéer men nu just är min hjärna en snorboll och jag orkar inte riktigt sitta upprätt vid datorn så lång tid som det skulle krävas för att skriva ner något smart här. ett finfint veckoslut hade jag i alla fall, dans med bästa flickorna, lördagkvällstradition liksom. ett mindre fint slut på förra veckan dessvärre men det säger vi att har varit och farit. nu ska jag powernappa och dricka hett och allt det där för att ikväll kunna gå ut och fira en som nyss fyllt arton. fler uppdateringar blir det i alla fall under det här veckoslutet, det är ju höstlov och allt! ha det så fint, i alla fall här gör det vackraste möjliga höstvädret att min näsa känns lite mindre täppt.
pling
idag skulle jag gå på danstimme. jag åkte till stan, men innan timmen började måste jag absolut hinna fixa en massa saker, bland annat köpa och skicka iväg ett födelsedagspaket till frankrike. så då, efter att ha noga valt ut presenten och användt alldeles för lång tid på det, står jag i kön på posten och stressar ihjäl mig. alldeles för många människor före mig i kön och alldeles för lite tid innan timmen börjar och "voi saamari nu e där igen nån såndän mommo som måst fråga hundra gånger om alla olika priser och paket och blablabla". så jag står där och trampar och pustar och blir mer och mer irriterad. tills det säger pling i min hjärna.
herre gud, vad är det för skillnad om jag hinner på dansen? klart det skulle vara rolit, men världen faller ju inte med danstimmen? speciellt inte då den hålls nästa vecka, veckan efter det, veckan efter det och veckan efter det. speciellt inte då det redan från början blir såhär dålig fiilis över hela grejen. och då går det verkligen upp ett ljus. vill jag håsa med allt för att hinna på danstimmen eller vill jag skriva ner många fina ord, som jag funderar på innan jag plitar ner och som jag vet att kommer att göra en väldigt fin vän glad? alltså jag menar. ingen skillnad. bara för att jag "måste" gå på danstimmen måste jag inte alls gå på danstimmen. vilken befrielse! frihet! så då strosar jag omkring på stan istället, solen skiner och jag köper lösögonfransar av fjädrar för morgondagens festligheter. sen sätter jag mig ner på ett café och skriver flaskpost och sen åker jag hem.
jag önskar att det oftare skulle säga pling i hjärnan.
kärlek musik bilskolelärare och sånt
den här skivan fick jag av min bilskolelärare.
nu skall det sägas att jag aldrig någonsin verkligen tyckt om någon finsk musik. såklart allt möjligt som spelas på radio och sådär, men förutom några få låtar har inget fastnat påriktigt. men det här, mina damer och herrar, inte bara fastnade i mitt hjärta utan sprängde direkt åt sig en väldigt stor plats mitt i. av någon underlig anledning. vad månne det säger om mej, att musik gjord av en man vars orkester heter kaihon karavaani kommer väldigt högt upp på min favoritmusiklista? otroligt sjukligt bra är det i alla fall, musiken kan alla uppskatta men det förutsätter ju tyvärr finskakunskaper för att förstå det geniala i texterna. här är några finaste fina rader
-
ja jumalat istuvat oksalla
ja ampuvat rakkauden ritsalla
siis tyttöni tyttöni meni jo
on ulkona palava aurinko
-
mä kuljen niin kuin vaeltava aave
ja laulan vaan, vaikka sydämeni palasina on
-
kanna mukanasi unelmaa, sille pienejä lantteja heitä
kanna mukanasi unelmaa, sillä unelmat kantavat meitä
-
sun täytyy luottaa luottaa luottaa et tää toimii
sä voit luottaa luottaa luottaa et tää toimii
-
ja ni förstår ju. eller jag vet inte om ni förstår. men lyssna på det i alla fall. kärlek.
hej jag heter antonia och jag ska vara er nakenmodell idag
i fredags åkte jag ut till stugan lite tidigare för att förbereda.
jag satte upp någon ballong då och då vid en korsning för att man skulle hitta ända fram.
på min bil fanns sista ballongen och en liten lapp.
mycket riktigt, där nere i röda stugan var vi.
min fänkålstomatsoppa försvann i ett huj, liksom focacciabrödet och bärpajen. en väldigt mysig kväll och ett bra sätt att börja oktober på !
to the sea
igårkväll bjöd jag väldigt fina flickor på myskväll på det finaste stället på jorden. bilder knäpptes och jag ska lägga upp dem med, men först måste jag bara skriva om hur otroligt skön dag jag hade idag. efter att alla åkt, och jag diskat och städat lite, satt jag mig i solen som värmde även om det redan är andra oktober. skrev lite, läste lite franska inför skrivningarna, tänkte någon enstaka tanke då och då.
jag laddade alla batterier, och tänk vad lite det egentligen krävs. stället gör mig lycklig och lugn.
ifall inte svanungarna varit så stora kunde man nästan ha trott att det fortfarande är högsommar.
och kaffe har nog aldrig smakat så gott. fast jo kanske, då vi senare tog båten ut på sjön och drack kaffe och åt bulla i solskenet på havet. det var inte illa det heller.
halleluja !
