jag är så sorgligt dålig på att hålla kameran rak, det får jag även höra på en filmsnutt ifrån fredan med tjejerna och det är så sant, så sant. ni vet hur film ofta blir roligare när man sätter musik till? men denna, den skulle verkligen ha klarat sig bra utan. här kommer en skakig, svart långfilm om en kväll förra veckan. en kväll och en natt som var så varm att det ända man behövde var kjol och t-skjorta, rosévin ur ljusröd pafflåda och en liten men väldigt bra grupp av vackraste tjejerna. vi var inte i finland utan någonstans långt borta och samtidigt som stan var full med folk var vi de enda människorna i hela världen, så tycker jag det kändes. på ett så bra sätt.