Ibland måste jag bara hata min inspiration. Det är dessa gånger, då den infaller när ingen människa längre är vaken, då jag redan sovit alldeles för lite förra natten, då jag har en arbetsintervju imorgon. Då är det klart att jag plötsligt, efter att ha varit så trött att jag kunnat stupa i säng, blir klarvaken och tänker att jag måste skriva. Exakt just precis nu. Så då är det det jag gör. Jag skriver. Och alla andra sover.