Det är något visst med Svenska Teatern. Med den röda sammeten, med flickan som klingar i klockan och säger "Bästa publik, välkomna till Svenska Teatern". Wc:t med sina många speglar som påminner mej om gamla filmer där det sitter en rad med flickor på en rad med precis likadana stolar framför en rad med precis likadana speglar och pudrar näsan med precis likadana puderdosor. De gamla dörrarna, målningarna i taket, de fina tanterna i byxdräkter. Det är något visst med hur publiken tystnar när teatern börjar, när skådespelarna får publiken att skratta, när man får glömma sig själv och verkligheten en stund och bara njuta av pjäsen. Det är något visst.

Jag såg La cage aux folles på Svenskis igår. Den var verkligen bra, så om ni har möjlighet, gå se den! Idag åkte jag och mamma till Ikea, köpte en hel del ramar och lite förvaringslådor. Jag tycker om att gå på Ikea. Det är något visst med det med.