jag blir så glad över människorna i lässalen. över en flicka med de finska juriböckerna (som är betydligt värre än mina) som alltid sitter på samma ställe och för var dag har mindre kvar att läsa på den tjockaste av böcker. över en man som alltid sitter med läderrocken på, med piercing i näsan och läser i vad som ser ut att vara inträdeslitteratur till medi. totalt koncentrerat, lyfter inte huvudet, rör inte en min. jag blir så glad över hur knäpptyst de flesta rör sig i den där lässalen, krumbuktar sig i omöjliga vinklar för att inte stöta till stolen och föra oljud då de stiger upp, hur alla respekterar varandras behov att koncentrera sig. jag funderar över hur många livsöden som avgörs i den där gråa lässalen i itis. jag blir så glad av alla som kämpar och inte ger upp, som sitter där när jag kommer och sitter kvar då jag går. det får mig att kämpa ännu lite mer! jag beundrar och värdesätter den där driven, motivationen, viljan, väldigt mycket. jaksaa jaksaa painaa painaa, klart det ska gå det här!