Idag när jag satt i bussen påväg hem kände jag mig halvdeppig. Så kommer det in en flicka som är så otroligt snygg i helsvart outfit med några knallblå detaljer, håret i knut på huvudet, stor grå halsduk och är sådär avslappnat, oansträngt skitsnygg. Och jag sitter där i min blommiga klänning och färggranna strumpbyxor och lockar i håret och känner mig som en utklädd tant och undrar varför jag överhuvudtaget orkar försöka så här mycket då jag aldrig ändå kommer att vara i närheten lika snygg som hon i helsvart, och hon är det dessutom utan någon som helst anstränging verkar det som.

MEN SÅ KOMMER JAG HEM OCH HITTAR DET HÄR.

Och det kunde inte ha varit på en bättre dag. Frida du är underbar, livräddare! För tack vare dig deppar jag inte ihop, utan kommer plötsligt ihåg varför jag har de kläder jag har. Av den enkla anledningen att jag tycker om dom. Men det är lätt att glömma då allt är svart och grått och massa.

Snälla fina människor. Dela ut komplimanger och leenden åt varandra. Det kan betyda så otroligt mycket. Varje gång du tänker att din kompis har fina kläder, säg det. Varje gång hon eller han är fin i håret, säg det. Det är inget bort från dig att ge en komplimang till någon annan. Dessutom kommer du att få det tusenfaldigt tillbaka, tänk bara på hur det känns att göra någon annan glad!