Oslo&Utøya 22.7.2011

om siffran på 93 döda i Norge håller och alla offer i attentaten hade en mamma och en pappa någonstans innebär det att 186 föräldrar förlorade sitt barn på fredag. om de 93 offren i medeltal hade ett syskon har 93 personer förlorat sin syster eller bror. om hälften av de 93 människorna hade en pojkvän eller en flickvän betyder det att nästan 50 personer förlorat den de håller i handen på vägen till matbutiken. om dessa 93 liv i medeltal hade tre väldigt goda vänner har 279 människor förlorat den person de först ringer till och berättar att hon på busshållsplatsen äntligen gav sin nummer. om dessa 93 ytterligare hade två mor- eller farföräldrar kvar i livet betyder det att 186 mormors stickade ylletröjor idag saknar ägare. ihopräknat blir det knappa 800 personer. 800 personer vars hjärtan direkt har sjunkit som en sten för att kanske aldrig flyta opp till ytan igen. och då har jag varit väldigt sparsam. för många hade säkert fler än ett syskon, fler än tre goda vänner. alla har grannar, klasskamrater, ett lag de tränar ihop med, jobbkompisar och hobbygemenskaper. nätverket av personer som drabbas är oändligt. det känns ofattbart att en, eller några få, personer har tagit sig rätten att bestämma över och totalt förändra så otroligt många människors liv. deras beslut och agerande kommer aldrig att lämna de personerna som stod offren närmast. för att inte tala om de 93 ofullbordade liven som gick förlorade. 93 olevda evigheter. 93 första kyssar, studenter eller bröllopsdagar som aldrig kommer att äga rum. och känslan, häpnaden, vreden, tomheten, alla frågor, som händelser som det som skedde i Norge på fredag lämnar efter sig, det går inte äns att mäta i siffror. det känns helt overkligt. men mer verkligt än så här blir det inte: prableen.origo.no/-/bulletin/show/672218_helvete-paa-utoeya

Kommentarer
Postat av: Hanna

Megabra skrivet och tänkt om en så jäkla hemsk händelse. Ja börja nästan gråta.

2011-07-24 @ 16:00:50
Postat av: Lina

jag fick kalla kårar av att läsa din text. verkligen jätte bra skrivet. händelserna i norge är bara så ofattbart grymma.

2011-07-25 @ 22:02:26
Postat av: laura

du e så jävla bra på att skriva som det känns påriktit. börja må fysiskt illa när ja hörde om de första gången! onödit som fan.

2011-07-25 @ 23:26:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0