Jag har varit har i over fyra veckor nu! Det kanns som om tiden gatt helt otroligt snabbt samtidigt som jag inte langre kan tanka mig att halsa utan kindpussar. Jag har gjort en massa saker jag aldrig provat pa forr, fiskat musslor, varit pa salsakurs, bodysurffat i Atlanten i januari... samtidigt som jag lever ett helt vanligt liv, gar i skolan, umgas med familj och vanner, aker pa volleybollstraningar. Allt ar helt vanligt utom att ingenting ar det!
Min familj har ar helt fantastisk och jag har en hostsyster som pa den har korta tiden blivit otroligt viktig for mig. Jag vet att jag alltid kommer att ha kontakt med manniskorna har och det kanns fantastiskt. Nu har jag en finsk familj och en fransk, det kommer jag inte ifran.
Samtidigt som det ar svart med en massa saker, inte minst med spraket, ar jag verkligen stolt over att jag ar har och att jag klarar mig.
Det finns otroligt mycket att beratta men det viktigaste ar att allt ar bra. Det har gatt otroligt mycket battre an jag nagonsin hade forvantat mig. Da jag tanker pa det saknar jag allt hemma, men samtidigt skulle jag aldrig i varlden byta bort det har aventyret. Hemma kommer att finnas kvar nar jag atervander, anda problemet ar att det da kommer att finnas ett annat hemma att langta till. Ett franskt hemma.