Jag undrar om det finns fem stadier, eller hur många det nu är, i all sorg. Även i flytta-bort-från-hemmafrankrike sorg. För just nu är jag jävla arg. Inte längre förtvivlad och ledsen, gömt under en ganska normal yta, utan nu är det som om jag fortsatt vidare och blivit förbannat arg. Jag kom på det nyss. För varför fan kan det aldrig någonsin gå bra och varför kan ingenting någonsin sluta som det gör i filmerna och kan inte människor bara göra som man vill och varför måste man alltid välja och varför kan man inte få ALLT DET MAN VILL HA. Va va va varför kan man inte det! Det skulle vara så mycket trevligare då. JÄVLA SKIT. Jag blir helt galen. Boxningssäck tack.