Ibland, enstaka gånger, är det roligt att vara enkelt klädd. Speciellt om man toppar med gigantiska örhängen.

Jag tänker mycket. Precis hela tiden. Mest undrar jag. Det har jag alltid gjort, men jag tycker de har ökat den senaste tiden, frågorna som dansar i min skalle. Dansa gammeldans eller inte dansa gammeldans? Trivs jag i skolan? Trivs jag inte? Trivs jag bara inte i den här skolan? Borde jag egentligen vara på någon sorts sydesignlinje långt borta från gymnasiet? Eller ska jag bli jurist? Tänk om jag skulle fara som utbyteselev för ett halvt år? Eller tre månader? Eller bara flexa till en annan skola? Varför detta behov att komma bort någonstans, långt bort? Shorts imorgon eller klänning? Ska jag intervjua en polis till mopokortsartikeln? Eller någon som ska söka kortet? Hur ska jag åstadkomma en bra kolumn om duktig flicka-syndromet? Hur få det läsvärt, inte fylla det med klichéer, inte bli för personlig? Hur månne min nya bild till kolumnen blev, den kommer ju första gången imorgon? Tycker jag om Lilla My-knut på huvudet eller intalar jag mig bara det? Har tröttnat lite på min bloggadress, borde jag byta? Är ljuslila den värsta färgen som någonsin skådat dagsljus eller kunde det funka med helsvart till?

Jag önskar mig en off-knapp till min tankeverksamhet.