Jag har aldrig skrivit här på bloggen om hur mycket jag tycker om att läsa. Jag älskar att läsa. Det senaste jag läst är Jonas Gardells serie, håller på med den sista boken nu, Jenny heter den.
Varje gång jag läst en bok tycker jag att det är den bästa bok jag någonsin läst. Nästan varje gång i alla fall. Och så läser jag följande bok och så är jag där igen. En annan sak som alltid händer då jag läst en underbar bok är att jag vill skriva en bok. En egen bok. Får se vad det blir av den saken.
Jag undrar varför jag alltid tycker att (nästan) alla böcker är bra. Kanske det är så enkelt att jag alltid lyckas välja rätt. Eller så är det för att jag gillar alla sorters böcker. Förutom kanske riktigt fantasy/sci-fi-kategorin. Men ändå älskade jag Harry Potter, fast jag inte riktigt är för de där fantasyböckerna. Har ni inte läst Harry Potter-serien måste jag säga att det är en katastrof. För det finns inga ord för hur bra dom böckerna är. Verkligen.
När jag ser på inredningsprogram med pappa kommenterar han alltid mängden böcker på hyllorna i de husen som inreds. Vi har konstaterat att finns det inga böcker i ett hem är det knappast några intressanta människor som bor där. 
En kategori böcker jag tycker om är sådana som man kanske inte har så stora förväntningar för i början, som man inte riktigt kommer in i genast, men som sen visar sig vara fantastiska. Kursiverade stycken man inte riktigt förstår är också en sak som jag tycker om när jag läser en bok. Och från kursiverad stil kommer vi till det bästa med böcker; börjor.
De första sidorna, första meningarna, första orden, måste vara bra i en bok. Är dom bra finns det ingen risk för att resten av boken är dålig, det finns ingen risk att boken slutar på ett sätt den inte borde sluta. Vill ni läsa så kommer här en av de bästa börjorna hittills i min bokslukarkarriär:

Hjärtans Fröjd - Per Nilsson

"Vad du sett och hört:

Huset är ett väldigt vanligt hyreshus med tre våningar och fyra ingångar.
Huset heter 7 och ingångarna heter A,B,C och D. Det ligger i utkanten av en stad i Sverige. Runt omkring ligger andra likadana hus. Lite längre bort, på andra sidan torget, finns högre hus.
Om du nu av någon anledning hade stått utanför A-ingången den här lördagskvällen mellan klockan nio och klockan ett på natten, vad hade du då sett och hört?

1.Ingen lämnade huset genom ingång A.
2.Ingen kom in i huset genom ingång A.
3. Från en balkong på andra våningen kastade någon ut
    a. en blomkruka
    b. en stor svart frisbee
    c. en överlevnadskniv
4. Från samma balkong sände någon iväg
    d. fem ljusa avlånga ballonger.
5. Endast i en lägenhet (på andra våningen) var ljuset fortfarande tänt klockan ett.

Och om du gått in i trappuppgång A, vad hade du då sett och hört under samma tid?

1. Någon använde sopnedkastet flera gånger.
2. Någon gick ner i källaren med ett lakan, och kom strax därpå upp igen, utan lakan.
3. Någon gick, från en lägenhet på andra våningen, upp och ringde på dörrklockan vid en lägenhet på tredje våningen, men sprang därifrån innan dörren öppnats.

Det är vad du hade sett och hört.

Det var allt som hände.

Jo förresten, en sak till!
Precis klockan ett..."

Precis sådär tar det s.k. introt slut, så svänger man blad och får börja läsa på kapitel ett. Böckerna Hjärtans Fröjd och The Return of Hjärtans Fröjd är helt underbara. Verkligen.
Jag blir alltid lika förvånad när någon säger att den hatar att läsa, när personer är stolta över att de läst endast en bok i hela sitt liv. Det är så synd, man missar så mycket om man inte läser böcker.
Slut är nästan lika viktiga som börjor. Boken Hjärtans Fröjd slutar precis lika bra som den började.

Det här inlägget ska sluta med ett utdrag ur boken Jenny.

"Det var Juha Lindström , han som inte lydde längre, ett ufo som gjort sin entré. Iklädd endast i sin vita sjal och ett blodrött läppstift uppsteg han på så sätt i rymden och sågs aldrig mer igen.
Han blev en stjärna på himlen."